Mager analys av "landets sed"
Då Centerns förre partisekreterare Jarmo Korhonens bok kom ut i oktober togs den upp i dokumentärprogrammet MOT, den var huvudnyhet i tv-nyheterna och behandlades också i A-studio samma kväll. Det viktigaste avslöjandet var att Samlingspartiet olagligt dolt en stor del av finansieringen av Sauli Niinistös valkampanj inför presidentvalet 2006. Den huvudskyldige var Ben Zyskowicz. Nyckelbeviset var att Zyskowicz gett rådet att styra pengarna till partiets konto om man inte vill att namnet kommer ut i offentligheten.
Politik, Samtidshistoria
Efter det väntade man nya avslöjanden. Men det blev plötsligt tyst kring boken. Och påståendet om Zyskowicz råd förblev obevisat.
Efter att ha läst boken tror jag mig veta en av orsakerna till tystnaden. Få torde orka läsa den till slut. Jag kritiserade Korhonens två tidigare böcker för en förvirrande disposition. Den här boken är ännu värre i det avseendet. Samma saker upprepas otaliga gånger.
Boken baserar sig i hög grad på material han fått av affärsmannen Arto Merisalo, en av centralpersonerna i föreningen Kehittyvien maakuntien Suomi (KMS) som fördelade olika företags stöd till lämpliga kandidater inför 2007 års riksdagsval. Korhonen ägnar stor möda åt att visa att han själv inte var med vid grundandet av KMS i hans arbetsrum och att han ingalunda gjorde upp listan på de kandidater som KMS skulle stöda. Listan gjordes av Tapani Yli-Saunamäki.
KMS betalade ut ca 400 000 euro i stöd till 53 kandidater, huvudsakligen inom Centern och Samlingspartiet. Nästan alla KMS-stödda kandidater valdes in. Summan är enligt Korhonen anspråkslös då den sammanlagda stödsumman i 2007 års val var ca 25–30 miljoner. Han menar att uppståndelsen kring KMS var överdriven då man samtidigt inte talade om fackföreningsrörelsens betydligt större stöd till vänsterpartierna.
Korhonen citerar en stor mängd mejl, domstols- och andra protokoll, medier etcetera, ibland samma text flera gånger, och stämplar ledande politiker, främst från sitt eget parti, som lögnare då de inte redovisade allt stöd som borde ha rapporterats. Den som väntar sig att Korhonen skulle avslöja vad som låg bakom Matti Vanhanens beramade så kallade brädhögsskandal blir besviken. Han lovar återkomma till saken i en kommande bok, "Hyvä Veli" (Bästa Bror). Också medierna kritiseras, ofta med rätta, men en del av kritiken förfelas av att Korhonen inte tycks förstå vad källskyddet går ut på.
Tack vare sitt digra material skulle Korhonen ha förutsättningar att göra en djupanalys av den politiska korruptionen i Finland, landets sed. Men den uteblir. En allmän men felaktig uppfattning bland politiker och företagsledare är att företagens finansiering av partier och kandidater tjänar demokratin. Om inte kandidaterna får utomstående stöd har bara rika råd att bedriva kampanj, heter det. Stödet från utomstående kanaliseras dock bara till sådana som har chans till inval. De fattigaste blir utan stöd.
Alla inblandade förnekar att man med stödet kan köpa beslut av politikerna, i synnerhet som politikerna ofta inte vet vem stödet kommer från. Genom den externa finansieringen påverkas dock vem som ges större chanser till inval, men moralen i detta diskuterar Korhonen inte. Till exempel KMS uttryckliga mål med sin finansiering var att få till stånd en borgerlig regering, vilket också lyckades.
Skribenten är fri publicist och tidigare politisk reporter vid HBL