En djupdykning i sopbergen
Det är minsann svindlande att författaren till Svinnlandet levt i över ett år på mat han hittat i soporna, till ett värde av cirka sexton tusen euro. Boken är frilansjournalisten Andreas Jakobssons berättelse om hur han med sin familj helt och hållet övergår till att leva på mat han dykt i sopcontainrar bakom mataffärer.
Konsumtion
Dykreportage varvas på ett snyggt sätt med research om matsvinnet i Sverige genom hela produktionskedjan – hos hushåll, grossister och producenter.
I boken tar Jakobsson även rollen som aktivist och instruktör. Han beskriver hur hans rädsla för att åka fast förändras under bokens gång, delar ut konkreta tips för hur man gör samtidigt som han visar upp osannolika fynd. Ledordet som upprepas är att den som dumpstrar, alltså dyker i sopcontainrar, gör moraliskt rätt, trots att det kan betyda att man måste ta sig in i till exempel låsta utrymmen. Samtidigt beskriver Jakobsson kretsarna bland dem som dumpstrar och sysslans avigsidor. Han får lösa en konflikt hos en affär som riskerar förlora sitt soptömningskontrakt på grund av grisiga soptunnor orsakade av slarviga dumpstrare.
Vår syn på bäst före-datum pekas ut som en av de större orsakerna till svinn. Det visar sig att ätbar mat slängs i stora mängder eftersom datumen på paketen löpt ut. Efter Jakobssons intervjuer med bakterie- och näringsexperter ter det sig klart att till exempel oöppnade kartonger av syrade mjölkprodukter som yoghurt och fil kan hålla sig bra i veckor efter datumet, så länge smaken och konsistensen är den rätta.
Boken ifrågasätter trovärdigt de officiella siffror på matsvinn som finns att tillgå. Trots att allt inte kan antas gälla exempelvis Finland, visar Jakobssons bakgrundsarbete tydligt att siffror som finns att tillgå både i Sverige och i övriga Norden ofta är grova uppskattningar. Man får känslan av att mörkertalen är mycket stora då han jämför det med vad han ser på sina omfattande turer bland soporna.
Budskapet är att matsvinnet är ett problem som borde belysas mer. För att lösa problemet borde det finnas mera ekonomisk vinning i att minska på svinnet och hitta sätt att utnyttja det som hamnar i soporna.
Mot slutet blir man försiktigt orolig då Jakobsson börjar rota i bland annat ex-sambons sophus eller drar i väg strax efter tolvslaget på nyårsafton – något han ändå motiverar med osannolika fynd, som fyrtio mozzarellaostar. Men vad sägs om följande: "De flesta som slänger en flaska whisky, vodka, rom eller gin har inte tömt flaskan ordenligt. Mellan en och tre centiliter finns nästan alltid kvar på bottnen. Jag börjar samla på slattarna genom att hälla över dem i flaskor, en för rom, en för gin, en för vodka, en för whisky. Att se hur mängden sakta men säkert ökar skänker stor tillfredsställelse." Bland alla mycket skarpa iakttagelser sticker passagen ut och illustrerar ett annat tema – hur Jakobsson då han dumpstrat en tid ställvis drabbas av osund girighet för allt som finns att plocka åt sig. Överflödet i soporna blir svårt att hantera.
Skribenten är journalist och medarbetare vid HBL