Musikrecension: Männen dominerade i Villmanstrand
Det brukar inte vara så. Men denna gång gick fem manliga och fyra kvinnliga sångare till final. Och tävlingen hade således en liten men ovanlig manlig dominans, trots att ingen tenor fick plats.
Final på Stadshuset 6.1. Villmanstrands stadsorkester, dirigent Tibor Bogányi.
På herrsidan gick första priset på 10 000 euro till Kristian Lindroos, sångare i tredje led efter farfar Peter och far Petri. Även med beaktande av mellanomgången var segern väntad och mycket välförtjänt. Rösten är kärnfull och vacker, tolkningarna musikaliskt välanalyserade och -karaktäriserade så att de talar direkt till oss. Hans text- och språkbehandling är exemplarisk och han är i det närmaste redan nu en färdig konstnär.
Också Suvi Väyrynens första pris (10 000 euro) var väntat. För att vara koloratursopran har hon en ovanligt stark och tät stämma som lät ännu bättre i sal än på teve. Med sitt sprakande och musikaliskt lekfulla uttryck är hon en sångerska som verkligen ser ut att trivas på scenen.
Mera problematiskt blev det sedan med de övriga kvinnliga prisen och juryn valde att dela andra priset (5 000 euro) på två. Det gick till tävlingens två mezzosopraner – men där tar likheterna slut. Erica Back har en vacker lyrisk klang och skickliga figurer i Mozartarian. Hon är musikaliskt säker och har den underbara förmågan att förmedla emotioner. Anu Ontronen har en oerhört rikt klingade, potentiellt stor mezzo men hon kändes inte riktigt säker på sin frasering i synnerhet inte på franska. Azucenas enkla valsaria var spänstig men med ofokuserad höjd. Jag tror att jag helst placerat dem på andra respektive tredje plats.
Också på herrsidan kan man diskutera andra och tredje prisen. Basbarytonen Jussi Juola fick andra priset med stöd av sina stiliga prestationer i Liedomgången. Hans operaarior var inga egentliga arior. Han gjorde dem med utsökt konstnärlighet men annars kanske inte så överväldigande. Tredje priset gick till Joonas Asikainen vars baryton sitter mycket vackert och uttrycket är drivet av en inre glöd. Rösten förlorar sin kärna då den klättrar uppåt vilket delvis berodde på akut förkylning.
Hyfsad nivå
Barytonen Tomi Punkeri kom trots frikostig charm och ytterst behaglig klang inte upp på prispallen. Johanna Isokoski sjöng Puccini och Bellini väldigt vackert och smidigt men med lätt störande vibrato. Staden Villmanstrands egen son Samuli Taskinen är duktig men har en del att finslipa. Dessa tre fick specialpris på 1000 euro var.
Alla tävlingar brukar komplimentera sig själva med hur hög nivån var. God var nivån onekligen också denna gång men inte direkt exceptionell. Någon riktigt klart lysande stjärna som under vissa tidigare år fanns det inte. Å andra sidan har åtminstone huvudpristagarna förmodligen fina karriärer framför sig. Om tävlingen lyckas hjälpa dem på traven tjänar den ett viktigt syfte.
Juryn bestod av stjärnsångarna Raimo Sirkiä, Soile Isokoski, Tuija Knihtilä och Matti Salminen, Liedpianisten Ilmo Ranta och dirigenten Ville Matvejeff. Med en viss ironi har man konstaterat att det inte finns någon sångpedagog med i gruppen. Sång är ingen idrottsgren och därför hör man också ibland kritik mot det evinnerliga tävlandet. Men den ambitiösa och välorganiserade tävlingen i Villmanstrand drar en fulltalig och mycket entusiastisk publik. Och detta tjänar ju på sitt sätt hela konstarten.
Villmanstrands förstärkta stadsorkester skötte sitt uppdrag med den äran under Tibor Bogányis ledning. På Yle-arenan finns en massa material från tävlingen och hela finalen.