Skivrecension: Sextio år av underskön körmusik
Erik Westbergs vokalensemble fortsätter sin segerrika färd genom den svenska körmusikens landskap. Repertoaren är lika ambitiöst vald som alltid.
Körmusik från 1956 till 2015. Dirigent Erik Westberg. (Acusticum)
”Att skriva körmusik handlar dels om att ha en utsökt förmåga att tonsätta text, dels om att ha känsla för vilken text som låter sig tonsättas.”
Det här vet Erik Westbergs Piteåbaserade vokalensemble och den här sanningen tål att upprepas i skivhäftet på vokalensemblens nyaste skiva, den nionde titeln sedan 1996.
Till skivans vackraste spår hör inledande titelspåret Gunnar de Frumeries Vita nuova (1956) till Pär Lagerkvists text ur diktsamlingen Hemmet och Stjärnan, utgiven 14 år tidigare. de Frumerie (1908–1987) stod enligt skivtexten långt ifrån Måndagsgruppens modernism, icke desto mindre är hans neoklassiska uttryck bländande skönt och superbt expressivt, speciellt när stycket ges en så pass läcker tolkning som här. Här om någonstans hör man ett utmärkt köridiom där allt låter välklingande och idiomatiskt, trots att tonsättaren byter skrivsätt till och med inom samma strof, för att framställa texten på bästa sätt.
Färsk Valkeapää
Lars Edlunds naturlyriska Två dikter (1970) tolkade med Helge Kjekshus vid flygeln är som karakteristiska mellanspel, speciellt Förvandlingar i vintervatten som är betydligt stramare än den mera stillsamma Metamorfoser vid Siljan med sopransolo av Isabella Lundqvist.
Lars Johan Werles tonsättning från 1967 av Petrarcas 1300-talstext Canzona nr 126 är ljus och liknar nästan en madrigal innan de talade avsnitten avbryter sången.
Paula af Malmborg Wards färska tonsättningar av tre av Nils-Aslak Valkeapääs dikter är i sig intressanta. Vidder från 2015 med satserna Hör du livets ljud, Dagfågel nattfågel, Dimma. Varm. talar kanske inte lika direkt till mig som somliga av skivans övriga verk, även om den subtila användningen av slagverk i form av vibrerande trummembraner, diggeridoos och trianglar med mera (trakterade av Daniel Saur) utan tvivel ger en intressant tilläggsdimension.
I skivans religiösa avdelning ingår både Sven-Erik Bäcks expressivt finstämda motett Jesus, tänk på mig (1959) med text ur Lukasevangeliet och Arne Mellnäs finstämt komplexa Laude (1994) till text av Franciskus av Assisi.
Hambraeus släpper loss
Skivans kanske häftigaste stycke är Bengt Hambraeus expressiva tonsättning från 1967 av liturgin till Mickelsmäss, där inte minst Mattias Wagers maffiga orgelackompanjemang skapar en kännbar spänning mellan svagt och starkt, det återhållsamma och befriade.
Körens sång är klockren och full av djärvt mod och rejäl stamina och Erik Westbergs vokalensemble framstår som rena toppensemblen med sexton sångare från huvudsakligen Sverige och några från Finland, helt i klass med mentorn och läraren Eric Ericsons kör.
Vokalensemblens skivor är i regel förstklassigt inspelade och stiligt formgivna, så även denna gång.