Skivrecension: Örhängen och rariteter
Pia Freund och Tommi Hakala har kommit ut med en cd-skiva som består av en härlig blandning av kända och mindre kända sånger av Sibelius.
Sibeliussånger av Pia Freund, sopran, Tommi Hakala, baryton, och Kristian Attila, piano. (Alba)
Urvalet bygger säkert på deras egna preferenser och det är väl lika bra som att välja sånger enligt på måfå sammanställda opusnummer.
Båda sångarna och pianisten Kristian Attila har gjort ett utmärkt arbete med för det mesta genomarbetade tolkningar. Samarbetet fungerar smidigt och resultatet är tillräckligt personligt för att vara intressant. Deras tolkningar är moderna, oöverdrivna och behärskade.
Själv uppskattar jag mest de sånger som inte hör till de vanligaste. Det må då vara exempelvis Vem styrde hit din väg, Kyssens hopp eller Och finns det en tanke. Freund har vid behov en stillsam enkelhet som tilltalar och Hakala fraserar med en underliggande kraft som imponerar fast den inte kommer till användning.
Litet mera reserverad känner jag mig inför örhängena. Efter att i årtionden ha lyssnat på dem i berömda undersköna tolkningar som tar ut allt ur melodi och text, så saknar jag någonting. Om å andra sidan dessa nya versioner hade varit tillräckligt annorlunda, kunde det ha fungerat bättre. Därmed nu inte sagt att Hakalas Flickan kom inte fungerar, det gör den nog, eller att Freunds Norden inte talar suggestivt till en, det gör den nog med överraskande stillsamma nyanser. Och till exempel Illalle görs lugnt utan den sedvanliga påskyndande hysterin.
Det finns ögonblick då Freund låter ansträngd i höjden och Hakala inte har så mycket smekande schmelz. Men visst har de jobbat på fraseringen tillsammans med den utmärkte pianisten och finslipat språket. Finlandssvenska surpuppor som jag störs lite av enstaka osäkra vokaler, i Sverige höjs väl knappast ett ögonbryn.