Räkna inte ut Stallone
I rollerna: Michael B. Jordan, Sylvester Stallone, Tessa Thompson.
Vitsord:
När Sylvester Stallone i Rocky Balboa (2006) gjorde comeback i boxningsringen var det många som var skeptiska – helt i onödan. Det var en pregnant och sympatisk liten sak, komplett med risiga "Streets of Philadelphia"-miljöer.
Följaktligen är det inte så märkligt att Stallone ger ringräven Rocky ännu en chans. Dock ligger fokus här på det unga gardet, rättare sagt på barnhemsbarnet Adonis Johnson (Michael B. Jordan) som aldrig lärde känna sin far, pugilisten Apollo Creed.
Precis som sin pappa dras Adonis till ringen, nu med stöd av "ärkefienden" Rocky Balboa som efter många om och men ställer upp som tränare och mentor. Karlen kan bara inte låta bli, trots att han på det personliga planet ställs mot den mäktigaste av motståndare.
På den punkten vore det fel att gå in på några detaljer, men låt oss ändå konstatera att Ryan Cooglers Rocky-spinoff i hög grad handlar om det här med fäder och söner, brott och straff, (gårdagens) synder och försoning.
I den meningen är Creed: The Legacy of Rocky en förvånansvärt känslig och ödmjuk film, ett klädsamt nostalgiskt idrottsdrama där man ingalunda bortser från strikt mänskliga kvaliteter – bland dessa en Sly Stallone som för en gångs skull låter bli att spänna musklerna.
Här är det gammal-är-äldst som talar, i regel utan våldsförhärligande brösttoner.
En annan sak är ju sedan att filmen dramatiskt sett håller sig till upptrampade stigar, att Rocky The Movie på sistone fått massor av fullgoda "contenders".
Tänker på Clint Eastwoods Million Dollar Baby men också på David O. Russells The Fighter, filmer som kastar en lång skugga över "Creed". Törs man påstå att Ryan Cooglers debutfilm, indiedramat Fruitvale Station, var bra mycket fräschare?