Hellre än bättre
I rollerna: Riku Nieminen, Leena Uotila, Essi Hellén, Pihla Viitala.
Vitsord:
Det våras för missanpassade, miljöskadade sångfåglar. Knappt har man hämtat sig från Catherine Frots kråksång i Marguerite innan våran egen Leena Uotila tar ton.
Hon är den glada amatören som tillsammans med sin äkta hälft går in för att ge sonen Arto (Riku Nieminen) en gåva i toner. Men det blir inte riktigt som man tänkt sig. Ännu i vuxen ålder dras Arto, ingenjör till yrket, med den musikaliska skammen från barndomsårens födelsedagskalas.
Knappast blir det bättre av att mamma Leena i kölvattnet av sin makes död hårdsatsar på karaoke – snacka om sorgearbete – och ställer in siktet på det finländska mästerskapet! Så när Arto erbjuder sig att skjutsa morsan till tävlingsplatsen är det närmast för att sätta käppar i hjulet.
Mamma sjunger inte (Nuotin vierestä) är en humoresk som inte helt överraskande öser ur den romantiska komedin. Det vill sig nämligen inte bättre än att Riku Nieminens ingenjör faller för Essi Helléns karaokedomare, något helt annat än hans kontrollfreak till hustru (Pihla Viitala).
Vackert så – ifall vi bortser från det faktum att regissören Lauri Nurkse (Sooloilua) sitter på ett i sanningens namn platt manus (signerat Johanna Hartikainen) och själv gör en konst av att missa de situationskomiska koordinaterna.
Resultatet är en tafflig, kroniskt o-rolig fempenniskomedi som tappar stort även i termer av karaktärsskildring och personkemi.
Varför Essi Helléns naturkraft skulle ta sig an Riku Nieminens torrboll och toffelhjälte är och förblir ett mysterium, bara en sån sak.