Klättrar på väggarna
I Point Break är skurkarna ett band of brothers som snarare suktar efter upplysning och ”ett med naturen” än ekonomisk vinning.
I rollerna: Luke Bracey, Édgar Ramirez, Teresa Palmer, Ray Winstone.
I 2D och 3D.
Vitsord:
Point Break anno 1991 var Kathryn Bigelows genombrottsfilm, en adrenalinstinn actionthriller med Keanu Reeves som FBI-agent med ett gott öga till Patrick Swayzes surfande bankrånare.
I den visuellt meriterade nyfilmatiseringen av Ericson Core (han står också för filmfotot) går stafettpinnen till Luke Bracey och Édgar Ramirez. Bracey alias Johnny Utah är den före detta extremsportaren som i kölvattnet av en personlig tragedi ansluter sig till den federala polisstyrkan. Och jobb finns det gott om.
I Mexico City och Mumbai utförs storstilade kupper som riktar sig mot bolag med multinationella kopplingar. Inte bara det: regnskogen i Amazonas luftbombas med miljoner dollar vilket säger det mesta om de kriminella rackarna. Läs: man gör det inte för pengarnas skull.
Att sätta dit förövarna är dock lättare sagt än gjort, detta eftersom kuppmakarna spolar de sedvanliga flyktscenarierna till förmån för en repertoar som omfattar allting från base-jumping och glidflygning till vildvuxet motocross-stänk.
Låter som ett fall för Johnny Utah, infiltratören. Fast nu handlar ju Point Break inte endast om det kriminellt-polisiära finliret, om en FBI-agent som dras mellan sin passion för extremidrott och det professionella engagemanget.
Intressant är också den kriminella motivbilden: ett band of brothers som snarare suktar efter upplysning och ”ett med naturen” än ekonomisk vinning. Den biten kan man förstås ta med en nypa salt men i en genre som i regel är sprängfylld av slåss-så-får-ni-tobak-pojkar-turer är det ändå lite fräscht med mera ideologiska markeringar.
Hur som helst ligger fokus på det visuella och det geografiskt inbjudande, på strikt äventyrliga utvikningar som karakteriseras av tvättäkta stunt i stället för digitala glidtacklingar. I termer av persondrama är Point Break inte mycket att hänga i julgranen men det är ett pris man nästan är redo att betala.