Musikrecension: Musikalisk delikatesskorg
Radions symfoniorkester avslutade höstsäsongen med en konsert full av delikatesser: impressionistiska pärlor av Debussy och Ravel, Sibelius Luonnotar, Kaija Saariahos Mirage samt Magnus Lindbergs andra cellokonsert.
Radions symfoniorkester. Dir. Hannu Lintu. Solist: Anssi Karttunen, cello. Sopran: Karita Mattila. Debussy, Lindberg, Sibelius, Saariaho, Ravel. Musikhuset 18.12.
Lägg därtill toppsolisterna Karita Mattila och Anssi Karttunen, och festen kunde börja.
Att läktarna var proppfulla berodde antagligen på fenomenet Mattilas drivkraft. Världsstjärnan levererar hela paketet, med praktfulla dräkter, teatraliska kyssar på medmusikernas kinder, en knäböjning framför konsertmästaren – och den varmt glänsande, mäktiga sopranrösten.
Mattilas tolkningar är intensiva och teatraliska. I tondikten Luonnotar, där sopransolisten berättar om världens tillkomst, gjorde hennes stora gester ett förbryllande intryck. Det var starkt och exceptionellt, men ökade eller förminskade det musikens uttryckskraft?
De stora gesterna var däremot inget problem i Saariahos Mirage, där texten bygger på mexikanska schamanen Maria Sabinas hallucinationer. Sammansättningen är av det ovanligare slaget, en orkester med sopran- och cellosolist. Saariaho komponerade verket år 2007 för just Mattila och Karttunen.
Uppförandet var förträffligt. Den dimmiga orkestersatsen, där väsen spelade en stor roll, ledde lyssnaren till undermedvetandets mörker. Karttunens flammande cellosolon och Mattilas extatiska repliker var som glimtar från en annan verklighet.
Karttunen gör kanske inte mycket väsen av sig men han är en fantastisk konstnär, så även i Lindbergs andra cellokonsert som han uruppförde 2013 i Los Angeles och som nu fick sin Finlandspremiär. Det solida verket består av tre satser som bildar ett enhetligt kontinuum, där mycket växer fram från de inledande musikaliska motiven.
Solistens material är lidelsefullt och virtuost, och orkestern verkar ofta följa solostämman som en skugga eller en slöja. Harmonierna är välklingande och slutackorden rentav honungssöta.
Natur och mytologi
Hannu Lintu, orkestern och soloflöjtisten Yuki Koyama förtjänar en speciell hyllning för de fina tolkningarna av Debussys En fauns eftermiddag och Ravels andra orkestersvit ur baletten Daphnis & Chloé. Spelet var pärlande vackert, rytmiskt precist och klangmässigt njutbart.
Som Lintu nämnde i programhäftet var natur och mytologi konsertens bärande temata. En fauns eftermiddag är komponerat 1894, medan både Ravels orkestersvit och Sibelius Luonnotar härstammar från 1913. Det kronologiska sambandet till trots är avståndet stort mellan franska soldränkta pastoralvyer och Luonnotars karga urhav.
Konserten upprepas på söndag utökad med Jouni Kaipainens Nyo ze honmak kukyo to på programmet. Klarinettsolisten i detta verk är Kari Kriikku.