Musikrecension: Trångt som genom ett nålsöga
Sibelius-violintävlingens största problem torde bli alltför få finalplatser för de suveräna violinisterna, skriver Wilhelm Kvist efter att ha hört halva semifinalen. På söndag kväll klarnar vilka sex som går vidare till finalen på Musikhuset.
Konservatoriet 27–28.11.
Efter att i skrivande stund ha hört halva semifinalen är det lätt att konstatera att det blir trångt om saligheten i finalen. Redan bland de tio som hade spelat i går på dagen kunde man ha plockat ut sex finalister, men lika många till skall ännu uppträda.
Musikaliskt har semifinalen presenterat en annan sida av de tävlande bland annat genom friare styckeval – även om ramarna i ärlighetens namn varit ganska spikade också i semifinalen: en sonat, två av Sibelius humoresker, ett virtuosnummer och ett av tre alternativa nyskrivna, obligatoriska verk.
Två av de starkaste framförandena hördes under i går på morgonen, bland annat med amerikanska Nancy Zhou som var ännu mer övertygande än i första omgången. Hon började med Beethoven åtföljd av härligt levande, nyanserade tolkningar av Sibelius humoresker nummer 1 & 5 och kanske den mest expressiva och virtuosa tolkningen av Hyun-Jun Parks Another Cadenza (se artikel intill), spelad utantill. Med Waxmans Carmenfantasier, spelade med en osviklig teknik, roffade åt sig de första stående ovationerna. Ända sedan Sibelius-violinfinalen 2010 tycks Zhou ha funnit sin plats i den finländska violinpublikens hjärta.
17-åriga japanskan Minami Yoshida fortsatte att imponera med sin tekniska virtuositet och sina inspirerade tolkningar, fulla av spontanitet och vid behov rivig energi. Fantastiskt att höra hur Yoshida spelar Prokofjevs första sonat mustigt och maximalt expressivt, utantill, med respekt för varje accent!
Kinesen Xiao Wang tillhörde de mest övertygande i första omgången. Han var ypperlig i semifinalen om än inte lika överväldigande, kanske beroende på repertoaren; Janáceks sonat är inget shownummer utan mera introspektiv musik. Han är alltjämt en stark kandidat för finalen, men inte självklar.
Diana Tishchenko är en av dessa violinister där man omedelbart reagerar på hennes utomordentligt fina sound: en stark ton i kombination med suverän teknik och ett rikt uttryck! Hon spelar Junghoon Nams Taste for the Arts utantill, men framför allt reagerar jag på hennes suveränt omsorgsfulla intonation i Paganinis La Streghe – med välförtjänt applådstorm som följd.
Intressanta individer
Många hade velat skicka österrikaren Emmanuel Tjeknavorian vidare efter semifinalprestationen på fredagskvällen. Waxmans Carmenfantasier framkallade en våldsam applådstorm, men inte heller han kändes lika övertygande som i första omgången.
Amerikanen Stephen Tavani verkar drivas av en uppenbar vilja att tolka, till exempel i Janáceks sonat, som spelas med gott resultat. Elly Suh gjorde ett fint intryck med Brahms sonat och ett fint virtuosnummer i Paganinis Nel cor più non mi sento, med vilket hon får några bravorop.
Tyska Friederike Starkloff har en skör, känslig och tidvis spröd ton. Med sin känslighet gav hon ett fint intryck både i Prokofjevs första sonat och inte minst Francisco del Pinos Trädgård av tårar.
Fransosen Fedor Rudin övertygade mest i virtuosnumret, Ysaÿes Valsetyd, som spelades lekande lätt i ett rasande tempo. Semifinalens första tävlande, finländska Pekko Pulakka fortsatte med samma säkra spelstil som hittills, bland annat i Ysaÿes mäkta svåra sjätte sonat och Sibelius humoresker nr 1 och 2.
Alla tre av tävlingens obligatoriska stycken – av Hyun-Jun Park, Junghoon Nam och Francisco del Pino, som vaskades fram genom Sibelius-kompositionstävlingen i våras – var värdefulla bidrag till violinlitteraturen, även om Parks torde leva längst i publikens minne tack vare sina referenser till violinkonserten – nog så passande för tillfället.
Tävlingens fem pianister förtjänar en eloge för förtjänstfullt spel, detta gäller i synnerhet Naoko Ichihashi.
I kväll cirka 21.30 meddelas vilka sex som går vidare till finalen. I den tre dagar långa finalen 1–3.12 spelar de tävlande Sibelius violinkonsert och en valfri konsert med RSO och HSO.
Följ Wilhelm Kvists rapportering från Sibelius-tävlingen här.