Gäddnäs: Föredömligt i det lilla formatet
På knappa 150 sidor gör Katarina Gäddnäs, själv åländsk författare, teolog och samhällsdebattör, rättvisa åt Valdemar Nymans enorma ego – en beundransvärd prestation i sig, konstaterar recensenten.
BIOGRAFI
Svenska Folkskolans Vänner 2015
Som nummer 9 i SFV:s biografiserie utkommer Katarina Gäddnäs bok om den åländske prästen, författaren och kulturpersonligheten Valdemar Nyman. Föremål för tidigare biografier i serien har varit bland andra Aleko Lilius, Anna Bondestam, Alma Söderhjelm och Algot Niska.
Valdemar Nyman (1904–1998) verkade som en explosiv kraft inom det åländska samhället från det han tillträdde sin tjänst som kyrkoherde i Finströms församling 1935 till sin död i slutet på 90-talet. På knappa 150 sidor gör Katarina Gäddnäs, själv åländsk författare, teolog och samhällsdebattör, rättvisa åt Valdemar Nymans enorma ego – en beundransvärd prestation i sig. Gäddnäs tonläge är respektfullt beundrande, hon är väl påläst på och kring Nymans omfattande produktion och aktiviteter. Som företrädare för en yngre generation åländska kulturarbetare har hon en välgörande distans till sitt ämne.
Extatisk enhetsteolog
Minibiografin är traditionellt uppbyggd, föredömligt klar och redig. Gäddnäs följer inledningsvis Valdemar Nyman från hans österbottniska rötter till de teologiska studierna vid Åbo Akademi. Där fick han de första influenserna till sin enhetsteologiska kristna uppfattning som kom att närma honom till den romersk-katolska kyrkan, till mystiken och en panteistisk gudsupplevelse. Ett citat ur en av Valdemar Nymans dikter har mycket riktigt fått ge boken dess titel: Allt liv är Ett.
I utvärderingen av Nymans teologi och tänkande stöder sig Gäddnäs på Nymanforskaren Kent Danielsson. Två andra flitigt citerade källor är Johannes Salminen och Gustaf Widén.
Valdemar Nyman var under sin livstid ingalunda okontroversiell. Han införde för tiden radikala liturgiska förändringar i romersk-katolsk riktning och kritiserades därför av både församlingsbor och prästkolleger. Också hans teatraliska predikostil kunde väcka bestörtning.
”Alla som upplevt en predikan eller ett föredrag med Nyman vet att det fanns ett stort skådespelarämne i honom, med en viss tendens för överspel. Han kunde gestikulera vilt, kasta sig raklång på golvet framför altaret för att visa underkastelse. Hans välmodulerade röst klättrade upp och ner i volym och röstläge. En oförberedd kyrkobesökare kunde ibland tro att prästen var skvatt galen”, skriver Gäddnäs.
Åländskt universalgeni
Nyman var en renässansmänniska, mångsidigt begåvad och brännande engagerad i allt han företog sig. Vid sidan av prästämbetet hann han skriva tusentals artiklar, föredrag, poem och framför allt sju stort upplagda historiska romaner som helt eller delvis utspelar sig i åländsk miljö. Av dem är Broder Kilian (1947) den mest litterärt nyskapande. I detta läsdrama om franciskanklostret på Kökar får inte bara munkbröderna utan också sälarna, måsarna och havet expressiva repliker.
Till Valdemar Nymans litterära insatser hör dessutom hans upptäckt och utgivning av den åländske modernisten Joel Petterssons författarskap, hans arbete med årsboken Sanct Olof och hans populära och poetiska Ålandsguider.
Valdemar Nyman är österbottningen som blev ett åländskt universalgeni. Också om hans kontakter och hans beläsenhet sträckte sig långt ut i världen var det Åland som skapade hans ramar. Med sann åländsk patriotism skriver Katarina Gäddnäs i bokens förord:
”Gustaf Widén har sagt att det är svårt att tänka sig ett Åland utan Valdemar Nyman. Jag tror också på motsatsen. Det är svårt att tänka sig en Valdemar Nyman utan Åland. Åland förlöste något värdefullt hos Nyman. På Åland fanns en annan sorts frihet i kultur och teologi än i hans barndoms pietistiska Österbotten. På Åland fanns ögonfröjd för skönhetstörstaren och utrymme för avskildhet och andlig disciplin.”