Skivrecension: Stort och humant orkestralt hjärta
Paul Hindemiths stjärna började dala efter hans död 1963. Till all lycka tycks en rehabilitering vara på gång med utmärkta skivinspelningar som följd.
NDR Sinfonieorchester under Christoph Eschenbach. (Ondine)
Att Paul Hindemith fortfarande på sina håll anses som en torr och svårtillgänglig tonsättare är en lika stor gåta som att hans sex symfonier och talrika solokonserter inte hör till den gängse orkestrala standardrepertoaren. Maken till melodiskt uppfinningsrik, harmoniskt spännande, rytmiskt levande och klangligt färgstark musik får man leta efter och även bakom den mest intrikat utstuderade kontrapunktiska väv pulserar ett stort romantiskt och genomhumant hjärta.
Hindemiths stjärna började dala efter hans död 1963 och hans musik blev alltmer sällsynt i såväl konsertsalarna som skivkatalogerna. Till all lycka tycks en rehabilitering vara på gång och utmärkta inspelningar av den centrala orkesterrepertoaren har gjorts av bland andra Herbert Blomstedt (Decca) och Yan Pascal Tortelier (Chandos).
Elegiskt och intimt
Till dessa ansluter sig även Christoph Eschenbach, som efter sin två år gamla kritikerrosade första Hindemithskiva för Ondine (violinkonserten, symfoniska metamorfoser och Konzertmusik op. 50) nu fortsätter dokumenteringen med NDR-symfonikerna i Hamburg och Hindemiths oftast spelade symfoni, Mathis der Maler, samt den svårt underskattade Ess-dursymfonin från 1940.
Eschenbach är en vän av moderata, stundtals rejält långsamma tempon, vilket även skulle bevisas här. Mathis är flera minuter över genomsnittet, men tolkningen understryker på ett lyckat sätt musikens i grund och botten rätt elegiska och intima natur, även om den optimala extasen lyser med sin frånvaro i de stora slutackorden.
Den maffiga Ess-dursymfonin visar sig vara en knepigare nöt att knäcka. Eschenbach är här nästan sex minuter långsammare än Hindemith själv och medan greppet fungerar tillfredsställande i den emotionellt starka långsamma satsen känns framför allt finalen onödigt tungrodd.
NDR-musikerna verkar fullkomligt hemma i idiomet och det är bara att hoppas att satsningen fortsätter med övriga negligerade mästerverk som Sinfonia serena, Harmonie der Welt och de symfoniska danserna samt, till exempel, konserterna för piano, cello och klarinett.
Mathis der Maler framförs på onsdag och torsdag av Helsingfors stadsorkester under ledning av Marc Soustrot på Musikhuset kl. 19.