Musikrecension: Valer Sabadus inledde stjärnsolistserie
Countertenoren Valer Sabadus inledde Helsingfors barockorkesters nya konsertserie som presenterar internationella sångarstjärnor i Finland.
Helsingfors barockorkester. Dirigent Skip Sempé. Medverkande EMO Ensemble. Musik av Purcell, Bach, Händel och Vivaldi. Musikhuset 15.11.
Helsingfors Barockorkester blir en mer och mer internationell ensemble. Antalet konserter utomlands ökar stadigt och i söndags startade Hebo sin nya serie med toppsolister. Serien kommer med internationella sångarstjärnor som först debuterar i Finland och sedan åker ut på turné med Hebo.
Första namnet i serien är den berömde unge, ursprungligen rumänske countertenoren Valer Sabadus som redan hunnit sjunga många stora partier skrivna för kastrater på prestigefyllda scener. Till hans roller hör Orlando furioso av Vivaldi, Orfeus av Gluck och Sesto i Mozarts Clemenza di Tito samt nyskriven musik.
Orkestern leddes av den amerikanske cembalisten Skip Sempé som hör till de stora specialisterna inom renässans- och barockmusik. Han inledde med ett långt urval olika bravurnummer av Purcell som han tolkade med naturligaste förståelse i samarbete med ensemblen. Han dirigerar bara då det behövs och låter ofta orkestern musicera för egen maskin. Ibland sätter han sig vid cembalon. Oemotståndliga nummer var till exempel Rondo ur Abdelazer och Purcells hänförande sång Fairest Isle ur King Arthur.
De som tror att alla countertenorer låter lika, kan ta och lyssna på Valer Sabadus som är mycket välrepresenterad på YouTube. I sal är hans röst inte så stor som Franco Fagiolis och inte så klar som Philippe Jarrouskys men har en helt unik, rund och varm klang som är förtrollande i kombination med hans utsökta musikalitet. Högt över altens register lär han också kunna sjunga.
Bach skrev sex Brandenburgkonserter och nu bjöd Hebo på Brandenburgkonsert nr 9! Det är fråga om en rekonstruerad konsert som bygger på musik ur Bachs kantater omorkestrerade av Bruce Haynes (1942–2011), en amerikansk musikolog som skrivit sju dylika arrangemang. Riktigt seriösa är de inte säger han själv på en cd-skiva. Han skrev dem mest för att visa upp hur Bachs musikaliska idéer kan presenteras elegant med varierande instrumentation. Och det demonstrerade även härliga Hebo med all tydlighet. Om företaget verkar suspekt kan man konstatera att Bach själv sysslade med dylik återanvändning av sin egen musik.
Alldeles utsökta var Vivaldi- och Händelariorna efter pausen, den ena med skönt imiterande violin (Tuomo Suni) och den andra med blockflöjtsolo (Julien Martin) som klingade läckert ihop med sångrösten. EMO Ensemble medverkade i några nummer och den kan väl anses höra till våra bästa kammarkörer. Deras figursång i Händel var verkligen imponerande.
Dirigenten Skip Sempé berättar i programboken att han inte gärna sammanställer program för ”den stora publiken” utan helst spelar upp sånt som han forskat i. Nu bestod repertoaren inte av långa helheter utan varierande korta, effektfulla nummer ur olika verk spelade med entusiasm eller livfull stil, som han själv säger. Då tar också den stora publiken emot den, säger han, och där hade han helt rätt.