Musikrecension: Ambitiöst 40-årskörjubileum
Dominante har i år firat sina 40 år på många sätt. Huvudkonserten i Musikhuset i lördags gav ett fint prov på körens höga ambitioner. Inledningsnumret var Finlandspremiären på Jaakko Mäntyniemis Tentatio från 2006, en suggestiv komposition symboliskt nog skriven för 40 stämmor.
Musikhuset 14.11.
Konserten var koreograferad och diskret regisserad av Jorma Uotinen. I Tentatio föll han för frestelsen att sprida ut sångarna i salen: tre grupper på olika håll på estraden och två grupper i salen. Åtminstone för dem som satt mitt i smeten lät det snyggt och gav välkommen variation.
Körens vicedirigent Yui Katada bidrog med ett tilltalande japanskt stycke med enkla figurer och folkloristisk upprepning. Roligt blev det då vi kom fram till Aulis Sallinens The Beaufort Scale. Ute i salen på akustiskt överraskande platser fanns medverkande som högljutt annonserade vindstyrkan från 1–12 BF, medan kören sjöng om konsekvenserna.
Första delens höjdpunkt var Veljo Tormis ståliga Raua needmine (Järnets förbannelse, 1972). Nu stod kören i en rituell halvcirkel och skanderade monotont en musik som lät mytologisk men där både text och musik tydligt också handlade om modern tid.
Efter pausen kom först Raymond Murray Schafers Nacissus and Echo med text av Ovidius. I centrum fanns läckert dansande Riku Lehtopolku, som koreograferad av Jorma Uotinen illustrerade textens berättelse om hur Narcissus förälskar sig i sin spegelbild. En litet ”vanligare” komposition var Leonardo Dreams of His Flying Machine av Eric Whittacre, som skriver mycket skickligt för kör.
Konsertens andra uruppförande var love is a place av i Finland bosatte kanadensaren Matthew Whittall, ett stycke som så tillvida skilde sig från de övriga att det var så snyggt och melodiskt utan att direkt vara underhållningsmusik. Sedan kom också alla seniorer upp på scenen och sjöng en praktfull Meren virsi av Toivo Kuula och som extranummer ännu Auringonnousu. Med enbart nyare klanger på programmet är det nästan märklig att Kuula inte alls lät som gårdagens musik, tvärtom.
Seppo Murto har lett Dominante ända sedan 1981, bara några år efter att polyteknikernas ursprungliga kammarkör grundades 1975. Han har verkligen lyckats skapa en ensemble med fräsch klang, utmärkta tekniska färdigheter och framförallt en mångsidig tolkningsvilja. Profilen är inriktad på nyare musik och under sina 40 år har Dominante hunnit uruppföra 57 nya verk.
Resorna har utgjort en viktig del av verksamheten och Murto har alldeles tydligt lyckats hålla körmedlemmarnas intresse levande. Som dirigent fraserar han innerligt, välbalanserat och naturligt utan konster - och kan också vid behov ställa höga krav på sin ensemble.
Dominante eller Aalto-universitetets blandade kör har med framgång också framfört stora äldre körverk, i år Bach och Mendelssohn. Men kören kommer säkert också att fortsätta med att ägna sig åt ny musik som tar pulsen på världen omkring oss. Kvällens konsert tillägnades offren i terrorattacken i Paris.