Nystart för anrik tidskrift i print
Ekonomiska Samfundets Tidskrift säger sig vara Nordens äldsta och enda på svenska utkommande ekonomiska facktidskrift. Med sin förnyelse ger den ett trovärdigt exempel på hur en anrik tidskrift med en väl genomförd reform kan ge den tryckta facktidskriften flera årtionden tilläggstid.
Ekonomi, tidskrifter
Det arkaiska ordet "anrik" känns passande då man talar om Ekonomiska Samfundets Tidskrift. Ekonomiska Samfundet i Finland rf grundes så tidigt som 1894, för att "befrämja intresset för den ekonomiska vetenskapen och att arbeta för utökad tillämpning av denna vetenskap i vårt samhälle". Sedan 1913 har samfundet med korta pauser gett ut en tidskrift, vars mål varit att "främja samfundets kärnverksamhet: att öka intresset för den ekonomiska vetenskapen och höja nivån på den ekonomiska debatten".
Ekonomiska Samfundets tidskrift har traditionellt innehållit en mix av akademiska artiklar, populariserande texter om ekonomi samt ekonomiskpolitiska inlägg, ofta baserade på fördrag som hållits vid samfundets medlemsmöten. Under de senaste åren har redaktionen haft svårt att göra tidningen tillgänglig för andra än den smala ekonomiska forskarkåren. Det mesta av innehållet har knappast öppnat sig för de bara ekonomiskt allmänbildade och intresserade, vilka trots allt utgör den stora majoriteten av samfundets medlemskår.
Samfundets styrelse insåg utmaningen och lät i slutet av 2014 göra en enkät bland medlemmarna. Läsarna efterlyste särskilt djupgående analyser av aktuella ekonomiska problem och betonade kravet på lättlästhet. I dag svär alla tidningsutgivare i digitaliseringens namn och det tryckta ordet verkar vara i fritt fall. Intressant nog ville majoriteten av EST-läsarna ändå bevara tidskriften i pappersform, medan den digitala version sågs som ett komplement.
Frukten av tankearbetet kring tidskriftens roll damp ner i medlemmarnas postlådor i början november. Då jag ombads utvärdera förnyelsen påminde jag mig om min tid som en av tidningens huvudredaktörer ett tag under 1990-talet, och funderade på om jag är jävig. Men straffrättsligt är de flesta andra brott än mord, brott mot mänskligheten, landsförräderi och några till som gjordes på den tiden preskriberade, så månne inte läsarna kan ta ställning till min eventuella partiskhet.
Layouten har förnyats och moderniserats, ändå så att färgspråket och storleken tryggar igenkännandet. Det allra mest lyckade är att läsarna nu får ett gediget läspaket med ämnen som är relevanta för en bredare målgrupp och som framför allt är presenterat på ett sätt som torde vara begripligt för en intresserad lekman.
Som exempel på motsatsen kan nämnas att det sista numret före förnyelsen innehöll en rikssvensk redovisningsforskares tankar om orealiserade värden i resultaträkningen, en dansk forskares rön (på danska, med rader av matematiska formler) om "den makro økonomiske baseline model" och en annan artikel på danska om en forntida österrikisk nationalekonom. Säkert gedigen substans alltigenom, men inte riktigt stoff för att göra tidskriften till en kioskvältare.
Mot den bakgrunden känns innehållet i den nya Ekonomiska Samfundets tidskrift både fräscht och relevant. Kanske inte riktigt kioskvältarmaterial nu heller, men i sin förnyade form stannar tidskriften säkert kvar på nattduksbordskanten hos en betydligt större del av medlemmarna, och kan kanske hjälpa att väcka nya medlemmars intresse.
Det första förnyade numret har tematiserats under titeln "Finlands ekonomiska utmaningar", inte ett överraskande ämnesval, men nog så aktuellt. Medlemmen av Finlands Banks direktion Seppo Honkapohja behandlar Euroområdet efter reformerna, och betonar att de har rättat till de stora svagheter som de senaste årens kriser blottat. Roger Wessman, en av mediernas mest flitigt utnyttjade nationalekonomiska kommentatorer på grund av sin förmåga att belysa komplicerade frågor begripligt, presenterar en allmän diagnos av det ekonomiska läget i Finland. Aktias nya chefsekonom Heidi Schauman tar upp sysselsättningen och särskilt sysselsättningsgraden under rubriken "Det lönar sig inte att arbeta". Genom att ta sig igenom detta paket är man betydligt mer insatt i vilket läge vårt lands ekonomi är.
Utöver temaartiklarna presenterar Ekonomiska Samfundets långvariga stöttepelare Bertil Roslin en översikt av samfundets första 120 år, lämpligt i ett milstolpenummer som detta. Två mer specialiserade vetenskapliga artiklar påminner om att detta ändå är ett vetenskapligt samfunds tidskrift. Ett välkommet framåtblickande inlägg utgör "Ungdoms röst" av nybakade studenten Ida Jonsson. Numret avslutas med fyra bokrecensioner som kan hjälpa julgubben då han nu börjar fylla sina säckar.
Ekonomiska Samfundets Tidskrift utkom länge med fyra nummer om året, men de senaste åren har redaktionen varit tvungen att tumma på den ambitionen. Chefredaktören är svävande angående den kommande utgivningsfrekvensen, men enligt uppgift är en årsbok ett alternativ. Skulle redaktionens energi räcka till att upprätthålla en lika hög kvalitet som i det första numret så skulle läsarna säkert gärna ta del av mer än det!
Max Arhippainen
Skribenten är kommunikationsdirektör vid Försvarsministeriet, och tidigare chefredaktör och ansvarig utgivare för HBL.