Underbart om misslyckandets konst
Går man på en föreställning signerad koreografen Maija Hirvanen kan man vara rätt säker på att något visuellt fängslande väntar. Det gäller i högsta grad för den nya dubbelpremiären Epic Failing på Zodiak i Kabelfabriken.
After you. Koreografi, regi, dramaturgi: Maija Hirvanen. Kostym: arbetsgruppen, Jouko Korkeasaari, Ville Häkkinen. Ljus: Pekka Pitkänen. Ljud: Hannu Nummela, Maija Hirvanen. På scenen: Maija Karhunen, Maija Hirvanen, Hanna Ahti.
Creatures from the dark. Koreografi, regi, dramaturgi: Maija Hirvanen, Pasi Mäkelä. Kostym: Maija Hirvanen, Jouko Kokeasaari. Ljus: Pekka Pitkänen. Ljud: Hannu Nummela, Pasi Mäkelä, Maija Hirvanen. På scenen: Maija Hirvanen, Pasi Mäkelä.
Premiär på Zodiak 11.11.
I verket After you skriver de två kvinnliga dansarna poesi i guld, silver och hud mot scenens vita ökenlandskap. I Creatures from the dark gör två hårbollar tafatta försök att bygga något – ett vindskydd, tempel eller kanske ett monument?
Två olika världar framträder på scenen, båda med genomarbetade, fascinerande visuella uttryck.
Plågsam process
Precis som titeln antyder utgår båda verken från misslyckandets idé. Båda är duetter, även om en tredje dansare förekommer i After you.
I den inledande föreställningen, ett samarbete med dansaren Maija Karhunen, avbryts en intensiv tystnad av kraxande kråkor och ljudet från knän som gnids mot golvet. Karhunen och Hirvanen rör sig långsamt och möts i nästan smärtsamt obekväma omfamningar. Det är som att iaktta en plågsam, ångestfylld tankeprocess förkroppsligas.
Olika kvinnliga representationer uppenbarar sig i verket, Hanna Ahtis nakna, gravida kropp som Hirvanen brottas med, hör till de mest effektfulla motiven.
Texten tar avstamp i en europeisk idétradition, i konstverk och mytologier, sinsemellan sammanflätade. Medusas blod blandas med skum och ger upphov till hästen Pegasus, ur skum uppstår även Afrodite och ur Eros och Psykes kyss kärleksmyten.
Stinky-figurer
Maija Hirvanens och Pasi Mäkeläs samarbete Creatures from the dark är en humoristisk kommentar till temat misslyckande.
Mäkelä och Hirvanen är täckta av lång, stripig, svart päls – bara benen kan röra sig helt fritt.
När de mystiska figurerna, som närmast liknar Tove Janssons Stinky, kämpar mot sina lurviga kroppars begränsningar uppstår en härlig komik.
Genom figurernas enkla förehavanden på scenen demonstreras idékläckandets olika stadier, ända fram till det fruktansvärda misslyckandet. Med stickor gör den ena figuren upp en modell för en konformad konstruktion, medan den andra tassar ut ur salen och för att hämta virke – nu ska det minsann byggas, skapas, göras.
Men det går som det går och man kan inte ta miste om frustrationen när figurerna för ett kort, magiskt ögonblick särar på luggen av svart hår och visar sina ansikten.
På ett underfundigt sätt tar båda verken på en högst igenkännbar känsla. Det frustrerande försöket, men också det förlösande misslyckandet.