Stor dramatik i närbutiken
Med en fullständig tonträff skildrar Toshiki Okada vardagen på butiksgolvet.
Text och regi: Toshiki Okada. Scenografi: Takuya Aoki. Ljud: Norimasa Ushikawa. Ljus: Tomomi Ohira.
På scenen: Makoto Yazawa, Tomomitsu Adachi, Hideaki Washio, Shuhei Fuchino, Shingo Ota, Mariko Kawasaki, Yukiko Sasaki.
Chelfitschs gästspel under Baltic Circle-festivalen på mediecentret Lume 10.11.
Varor i granna omslag och förpackningar står noggrant uppradade på hyllor i väntan på kundens blick och begär.
När butikschefen tassar längs hyllorna och mysande redogör för sortimentet – hygienartiklar här, herrtidningar där och i hörnet choklad, ännu mer choklad – blir det hysteriskt roligt.
Årets Baltic Circle-festival börjar starkt med Toshiki Okadas briljanta närstudie av konsumtionssamhället. Den japanske regissören och hans grupp Chelfitsch bjuder på ett hemskt och på samma gång härligt vittnesmål från kapitalismens innersta kärna, den ständigt öppna närbutiken Smile Factory i Tokyo.
Med en fullständig tonträff skildrar Okada vardagen på butiksgolvet: de anställda, var och en försedd med pikanta personlighetsdrag, kunderna som likt fjärilar dras till skenet från skyltfönstret och förstås cheferna – en självgod, klantig mellanchef och huvudkontorets högdjur som då och då dyker upp kostymklädd med mikrofonen i högsta hugg. Med ekande stämma förkunnar han företagets nya mål och bestämmelser och sätter personalen på plats. Det är Japan, ja, men många finländare känner säkert igen sig i andan.
Fantastiska trasdockor
Både text och koreografi är anslående och behandlas som lika viktiga element föreställningen igenom.
Skådespelarna är fantastiska och förverkligar snillrikt regissörens speciella teaterfilosofi i tal och kropp. De är som trasdockor med armar och ben som rör sig med en genomtänkt slarvighet. Allt ackompanjeras av Bachs fugor som stöpts om till billig hissmusik.
Sällan har en ful piruett tjusat så starkt och när butikschefen förmanande sätter händerna i sidan ger den vardagliga gesten upphov till en hel koreografi. På ett underfundigt sätt lever kropparna sitt eget liv, samtidigt som de är starkt kopplade till texten.
Nyfiken blick
Systemet är ruttet, men de som arbetar för det, de tre butiksbiträdena, skildras med stor värme. Toshiki Okadas ton är överlag inte predikande, snarare rör det sig om en nyfiken blick som skärskådar vårt komplicerade förhållande till konsumtion.
Det blir stor dramatik på butiksgolvet, närkamp mellan människa och maskin när streckkodsavläsaren inte vill lyda och tårdrypande sorgespel när stamkunden får reda på att favoritglassen för gott avlägsnats från sortimentet. Den nya, "uppgraderade" glassvarianten Super Premium Soft Double Vanilla Rich visar sig vara en klen tröst.
Allt är klätt i en underbar lågmäld humor, till exempel scenen där en loj, irriterande hipster dyker upp mellan hyllorna och försöker jävlas med personalen. Han är en klockren uppenbarelse i sina rosa ankellånga byxor, med också en effektfull representant för klassförakt.
Försök till uppror
En toppstyrd hierarki genomsyrar alla nivåer, ekonomisk vinning överskuggar all moral, och ändå försöker butiksbiträdena hitta mening och lycka i tillvaron.
Stärkta av sin vänskap gör de försiktiga försök till uppror mot detaljstyrningen. Men är ett verkligt uppror möjligt så länge vi befinner oss inom det rådande ekonomiska systemet? Lyckligtvis får åtminstone den hånfulle hipstern smaka på sin egen medicin.
Och ett är klart: efter den här föreställningen kommer närbutiken aldrig att bli sig lik.