Musikrecension: Yrjö-pristagaren basade på Jazzantí
Yrjö-pristagaren Ulf Krokfors, kontrabas, Iro Haarla, piano och Barry Altschul, trummor, serverade färggrant flödande musik i Laulumiehets varma men koncisa akustik.
Trio Uffe Krokfors–Iro Haarla–Barry Altschul plays Carla Bley. Laulumiehet 10.11.
Helsinki Jazz ry har åtminstone sedan år 2010 drivit konsertserien Jazzantí i salen.
Via träpanelerna ekade Carla Bleys (f. 1936) stycken. Bley, som hette Borg innan sitt giftermål med pianisten Paul Bley, var en central kraft i 60-talets nya jazzrörelse. Hennes stycken spelades tidigt in av bland andra George Russell, Jimmy Giuffre och Paul Bley.
På tisdagskvällen hördes stycken utifrån Paul Bleys 60- och 70-talsinspelningar. Altschul, nu 72 år, medverkade på många av originalinspelningarna.
Tio kortare stycken fanns på repertoaren. Styckena från början av 60-talet som ursprungligen, med Pete LaRoca vid trummorna, spelades i ett traditionellt svängkomp omformades mer eller mindre till rubato. King Korn, Vashkar eller Around Again lät 1963 som Monk eller Herbie Nichols, men nu tillkom ytterligare dimensioner även om svängen var av helt annat slag. På Paul Bleys version av Start trummar Altschul 1965. Hans grepp och stil omfattade redan då i hög grad brutna rytmer, men på Laulumiehet gick man ändå lite längre. Det gamla men kanske inte så goda uttrycket "sekojazz" kom i åtanke då stycket exploderade i händerna på trion. En mycket befriande stämning sänkte sig efter det lyckade energiutbrottet med armbågspiano, bassågande och perkussiv prygel.
Helt andra stämningar hördes i Jésus Maria. I den sensitiva men inte alls typiska balladen hördes utmärkt rytmbehandling av Haarla, vars fraser andades luftigt med eftertanke och fermatmässiga pauser. Stycket påminner lite om Miles Davis spanska sida med sina små sekundintervaller mellan ackorden.
En annan höjdpunkt var den i allt sitt lugn illavarslande Olhos de gato. De fem första tonerna återfinns i introt till serien X-files tema, till och med tonarten a-moll är densamma. Men i stycket om kattens ögon varieras, transponeras och utvecklas frasen givetvis.
Som extranummer hördes ett av Carla Bleys mer kända stycken, Ida Lupino. Trion framkallade i sin långsamma version hymnaktiga kvaliteter samt kanske en känsla av sliten svartvit film, även om flygeln var stämd, vilket inte alltid är fallet på Paul Bleys gamla skivor.
Trion spelade utmärkt både enskilt och kollektivt. Åter upplevde man via bland annat stort sound och melodiskt solospel att Krokfors baskonst är något utöver det vanliga. Han premierades nyligen med landets högsta utmärkelse inom jazz, Yrjö-priset som utdelats sedan 1967. Haarlas spel liknar inget annat. Man hör svårligen några klichéer eller andra utfyllnader i improvisationerna. Altschul spelade uttrycksfullt och exakt, mest mellan rytmens huvudslag, och hittade efter en litet ljudlig början en fin balans.