Sekretessbelagda smärtpunkter
Norrmannen Joachim Trier debuterar på det anglosaxiska området med en familjeskildring som har sina smärtpunkter och hemligheter.
I rollerna: Gabriel Byrne, Isabelle Huppert, Jesse Eisenberg, Devin Druid, Amy Ryan, David Strathairn.
Vitsord:
Robert Redford regidebuterade en gång med filmen En familj som andra (Ordinary People, 1980) där temat gällde en välbärgad familjs svårigheter att hantera äldste sonens död.
Norrmannen Joachim Triers internationella debut Louder Than Bombs behandlar ett besläktat ämne också om emotionella sår och dysfunktioner inom familjen verkligen inte behöver vara relaterade till döden. Även här kan man tala om kommunikationsproblem i största allmänhet.
Den amerikanska familjen Reed består av fadern (Gabriel Byrne), modern (Isabelle Huppert) och parets två söner Jonah (Jesse Eisenberg) och Conrad (Devin Druid). Till saken hör att modern Isabelle är närvarande endast i återblickens form. Hon är en ansedd krigsfotograf som omkommit i en bilolycka som i själva verket var självmord. Detta har man försökt dölja för den pubertalt känslige Conrad men i samband med en minnesutställning ämnar hennes forne kollega Richard (David Strathairn) skriva en artikel som berättar sanningen. Fadern försöker nalkas Conrad för att tala ut men sonen är trotsigt undflyende.
Trier konstruerar ett polyfont läggspel med många röster och återblickar. Då hustrun var fotograf och en minnesutställning planeras kan det hela även påminna om framkallningens teknik. Det avslöjas att makarnas äktenskap hade sina kriser och i en sådan tycks äldre sonen Jonah, som just blivit far, även befinna sig. Man drar sig dessutom till minnes att regissörens landsman Erik Poppe förra året gjorde filmen Tusen gånger god natt i vilken Juliet Binoches fotojournalist pendlar mellan krishärdarnas fotoblixtar och sin familj på Irland. Ofta så att hon negligerar den senare.
Dessvärre riskerar den splittrade och fragmenterade berättarstrukturen att bli ett självändamål av det onödigt snirklade och pretentiösa slaget. Regissören är ändå ingen Alain Resnais, en resenär i minnenas landskap och minnandets mekanismer. Men i dagens film är Trier verkligen inte den enda som försyndar sig på denna punkt. Trots titeln Louder Than Bombs känns filmens mestadels lågmälda berättarton däremot tilltalande. Också skådespelarna, såväl de äldre som de yngre, gör ett solitt intryck. Gabriel Byrne är mycket tilltalande och det är naturligtvis alltid David Strathairn, han som var magnifik som tv-reportern i George Clooneys Good Night, and Good Luck.
Från emotionellt kaos går vägen i Louder Than Bombs ändå mot rofylldhet och försoning.