Musikrecension: Trialog mellan musikstilar
Att kombinera Stockholm Lisboa Project med dragspelsdrottningen Maria Kalaniemi på Etnosoi-festivalen tedde sig rätt självklart, för visst talar vi om dragspelsfado.
Nordhuset 1.11.
Etnosoi-festivalen har tjuvstartat flitigt under veckoslutet med olika evenemang. I söndags slog man dessutom ihop påsarna med tjuvstarten till Svenska veckan, med en välvald konsert. Att kombinera Stockholm Lisboa Project med vår egen dragspelsdrottning Maria Kalaniemi ter sig rätt självklart, inte minst som hennes musik ofta kallats dragspelsfado. Hon kombinerar också fördomsfritt finskt och finlandssvenskt med internationella kryddor.
Helheten blev varierande i och med att musikerna uppträdde i många olika konstellationer. Med tanke på den minimala övningstiden hade man uppnått goda resultat redan i det här skedet, med mera tid kunde man säkert fördjupa ännu mera.
Under konsertens lopp funderade jag på det här med fusion och musikmöten. Stockholm Lisboa Project har fungerat sedan 2000, men den nuvarande medlemskombinationen har bara ett år på nacken. Baserar man sin musik nästan helt på fado, står och faller allt naturligtvis med sångerskan i centrum, och portugisiskan Rita Maria imponerade med en rad finfina tolkningar av hög klass.
Vanligtvis ackompanjeras fadosång av stränginstrument, så redan den annorlunda instrumentationen för fadon till nya landskap. Däremot väntade jag mig lite starkare inslag av svenska musiklandskap, om tanken är att vara ett någorlunda jämställt möte. Svensken Simon Stålspets trakterar nordisk mandola, det instrument i bandet som står närmast fadotraditionen av i dag. Sergio Crisóstomo bjöd på smekande lyriskt violinspel, men jag kommer inte ifrån tanken på vad en riktigt mustig fiolspelman kunde ha haft att erbjuda i det här sammanhanget. Mest spelmansmust fanns det i saxofonisten Alice Andersson, som också fick agera basist med sin barytonsaxofon. Starkast var musikmötet absolut då man kombinerade sånger från båda länderna kring ett gemensamt tema (i detta fall sjömansvisor), de tankegångarna skulle jag gärna höra mer av.
Maria Kalaniemi bjöd på några solonummer och gjorde som vanligt intryck med sitt laddade spel, som verkligen gör dragspelet till ett starkt känsloinstrument. Trots en lätt förkylning klarade hon också sånginsatserna med den äran. Rita Maria jammade modigt med i flera låtar, och hela kvintetten fick mycket ut av drömska Vilda rosor (en av mina Kalaniemifavoriter) och alltid lika charmiga I fjol så gick jag med herrarna i hagen. De facto blev I fjol ett av kvällens starkaste nummer – här möttes melankoli och must i en rätt optimal balans.
Etnosoi! fortsätter under hela veckan med ett varierande program och artister från bl.a. Kongo, Mali, Uruguay och Spanien. Många av namnen är okända för den stora publiken men ge dig modigt ut på forskningsresa – de här arrangörerna brukar ha förmågan att nosa fram spännande artister innan de (förhoppningsvis) slår igenom stort.