Skivrecension: Halme med bredd och djup
I de nio styckena hörs på Halme Prospekts skiva hörs frijazz, influenser från Afrika och Indien, groovig rock och elektronika.
(Karma Mistika)
Saxofonisten, flöjtisten och komponisten Heikki Hepa Halmes musikaliska rötter är vitt spridda. Genom åren har den 1955 födde Halme från klassiska flöjtstudier via rock och blues gått mot ett alltomfamnande jazzhåll.
Så är också Halme Prospekts skiva mångsidigare än många inhemska jazzskivor i dag. I de nio styckena hörs frijazz, folkinfluenser från exempelvis Afrika och Indien, groovig rock och elektronika.
Stilbredden representerar den gamla skolans stilbredd. De olika stilarna formas i en smältdegel till en fusion. Tidigare lyssnade man kanske i högre grad på musik med många ingredienser i en gryta, medan man numera låter bli att bry sig om genregränser på ett annat sätt; man lyssnar på musik av olika stil och genre men inte alltid samtidigt, i samma stycke eller på samma skiva.
Sedan är det förstås en annan sak hur man får legeringen att fungera. Det måste sägas, att Halme får det att funka. Stilarna blir helt enkelt hans, bandets och skivans. Halme gör exakt det som kreativa jazzmusiker gjort i alla tider: hämtar in nya ingredienser och skapar en ny, egen fusion.
Skivan är 61 minuter lång, men jag tycker att den alltid slutar överraskande tidigt. Det är ett gott tecken att tiden lider men inte lyssnaren med den. Skivan är välproducerad av Halme och Mamba Assefa både vad gäller klangvärld och helhet, inklusive repertoarurval. I ljudbilden samsas akustiskt och elektroniskt på ett organiskt sätt. Förutom Halmes stycken finns Edward Vesalas Areous Vlor Ta och Grateful Deads Dark Star med. Av de egna kompositionerna tillägnas en åt Vesala och en annan åt Henrik Otto Donner.
Musikerna är utmärkta. Särskilt trumpetaren Matti Riikonen, som liksom Halme är för okänd, gläder med sitt djupa och tidvis vemodiga uttryck.