När kassaskåpet sluts
Fångenskap och tortyr, men också rutinerna, vanan som ”öppnar tillvaron inte bara utåt, mot världen, utan också inåt” finns med i Aris Fioretos nya roman Mary.
ROMAN
Norstedts 2015
Under ett författarskap som inleddes i början av 90-talet har Aris Fioretos hunnit muta in en rad olika litterära områden. I de tidiga, formexperimenterande verken problematiserade han språkets roll i kommunikationen, i början av 2000-talet ifrågasatte han hela genrer genom att skriva pastischer, och under de senaste åren har han sökt sig mot det självbiografiska och starkare än tidigare bejakat sina grekiska rötter.
Utvecklingen har gått från de intellektuella konstruktionerna mot någonting mer direkt och autentiskt, också om han i varje nytt skede också tagit med sig något från de tidigare. I det stora hela inordnar sig den aktuella romanen Mary i det här mönstret. Det är en på ytan enkel berättelse om en ung kvinna som på 70-talet fängslas under ett studentuppror i en militärdiktatur. Efter gripandet torteras hon på olika sätt, i ett fängelse och småningom på en isolerad ö, och eftersom hon vägrar att ange några kamrater tycks pinan aldrig ta slut.
Fioretos behöver aldrig explicit namnge det land skeendet utspelar sig i, det är i varje fall uppenbart för var och en som har ens ett uns av historiekunskap att det handlar om Grekland (må vara att Chile kunde vara ett alternativ). Fast i grund och botten rör sig de större samhälleliga skeendena enbart i bakgrunden av berättelsen, det vi ser är Marys värld, beskriven ur hennes eget perspektiv. Hennes fångenskap och smärta, hennes tysta kamp mot övermakten, hennes barndomsminnen. Livet med pojkvännen Dimos – en av ledarna för studentupproret – under tiden innan hon fängslats, och slutligen också graviditeten, som hon gör allt för att dölja också för medfångarna.
Detta eftersom någon i samband med tortyren eller de våldtäkter som också förekommer kunde avslöja henne.
Rutiner öppnar tillvaron
Det kan låta som om romanen var fullspäckad av handling, av våld och desperation, men så är det ändå inte alls. Utbrotten är oftast korta eller knappt antydda, och däremellan handlar det om en rätt händelsefattig vardagslunk. Oron finns visserligen ständigt med i bilden, men ute på ön är det i allmänhet de dagliga sysslorna som står i förgrunden.
Efter att ha förflyttats hit får kvinnorna nämligen arbeta, vilket är välgörande både för humöret och för sammanhållningen. ”Dagarna blir bättre av rutiner”, konstaterar Mary. ”Vanan öppnar tillvaron inte bara utåt, mot världen, utan också inåt.” Det är till lika delar fångenskapens dagsprogram och Marys graviditet som fastställer textens företrädesvis mjukt stillsamma rytm.
Men Fioretos har också en tendens att beskriva världen som svart-vit, vilket leder till att jag trots alla romanens kvaliteter åtminstone inledningsvis har svårt att oreserverat ta den till mig. Det handlar om storslagen ondska eller storslagen godhet, samtidigt som Marys graviditet i det längsta upphöjs till en mytisk sfär. Den gravida kvinnan som torteras men genom sitt lidande når en högre nivå av mänsklighet, samtidigt som torterarna fördummas.
Tilläggas kan att det alltid är patriarkatet, männen, som representerar ondskan, medan kvinnorna är solidariska och goda – de som står för hoppet och det nya livet. Kanske är det åtminstone i viss mån just så verkligheten ser ut, men en så här strikt indelning förtar genom sin förutsägbarhet ändå en del av läsglädjen.
Motståndets estetik
Det här kan i längden ändå inte kasta någon avgörande skugga över romanens styrkor. Det handlar i grunden om en engagerande berättelse med smidig dramaturgi, en tidlös gestaltning av maktens förtryck och samhälleliga orättvisor.
Men det som framför allt höjer sig över alla de invändningar jag från början har är den intensiva skildringen av Marys motstånd. Hennes vägran att ange någon, eller på minsta sätt böja sig, eller ens tala. Dimos har sagt att hon är ”ett kassaskåp”, men själv har han kunnat öppna henne genom smekningar. Inför torterarnas våld tillsluts hon bara ytterligare.
Just via synliggörandet av den envetenheten, det modet, växer sig romanen för varje kapitel allt starkare.
Och till slut kommer också en överrumplande och gripande klimax, som under några korta sidor tycks vända allt på huvudet. En kärlekshandling på gott eller ont, beroende på mottagarens preferenser – se fram emot den.
Mary är en av de sex kandidaterna till det skönlitterära August-priset, som offentliggörs i Stockholm den 23 november.