Musikrecension: Kamus stiliserade danser
Mer och mindre stiliserade dansrytmer som en röd tråd genom Kamus konsert på Lavaklubi.
Terhi Paldanius & Jukka Untamala, violin, Jussi Tuhkanen, altviolin, Petja Kainulainen, cello på Nationalteaterns Lavaklubi 20.10. Piazzolla, Schulhoff, Dessner, Adams.
Kamuskvartettens kreativitet är beundransvärd. Vad gör man när konserttillfällena lyser med sin frånvaro? Man grundar självfallet en egen konsertserie, Teema@helsinki, vars idé är att introducera kammarmusiken på även mer oväntade platser.
Höstens första konsert hölls i Diakonissanstaltens kyrka och nu var det dags för Nationalteaterns Lavaklubi, som till form och akustik egentligen inte är speciellt väl lämpad för den här typens evenemang, men som har en personligt intim stämning och en välförsedd bar.
Kamus program var ävenså i högsta grad personligt med dansen som tema, i det här fallet snarare på teoretisk än praktisk nivå. Inte många spontant dansglada fötter hade funnit sig tillrätta i tisdags – spännande koreografier kunde man däremot ha tänkt sig – men inte desto mind-re gick mer och mindre stiliserade dansrytmer som en röd tråd genom helheten.
Astor Piazzollas Four for Tango hör till tango nuevo-mästarens relativt få kompositioner för stråkkvartett och instrumentet har, intressant nog, lockat till en harmoniskt överraskande frän textur, som fick en intensiv gestaltning av våra alerta musiker som med glimten i ögat även presenterade kvällens program för sin fåtaliga men förtjusta publik.
Godlynt ironi
Den av nazisterna 1942 mördade böhmaren Erwin Schulhoff var sina excentriska musikaliska idéer till trots populär under sin livstid, medan hans musik i dag spelas skandalöst sällan. Fem stycken för stråkkvartett, där Schulhoff ironiserar godlynt över såväl sina vänner i andra wienskolan som diverse underhållningsgenrer, är ett bra exempel på hans underfundigt karikerande stil.
Indierockikonen Bryce Dessner (f. 1976) hör till dagens hippaste konstmusiktonsättare i Staterna och är, ryktet och tonspråkets relativa repetitivitet till trots, egentligen inte minimalist. Hans musik, så till exempel den nu hörda Little Blue Something, tar sig avsevärda friheter och kittlar i sina bästa stunder örat på ett klart uppfordrande sätt.
Inte heller landsmannen John Adams (f. 1947) är minimalist, om nu någon trodde det, utan helt enkelt en av dagens mest egensinnigt personliga tonsättare, vars i sig lättillgängliga musik sällan tyr sig till lättköpta lösningar.
I John’s Book of Alleged Dances för stråkkvartett och digitalt bearbetat preparerat piano – som hörs från band – skojar Adams med danser som Habanera och Pavane och trots att de elektroniska rytmerna gör sitt bästa för att kollra bort de stackars stråkarna höll de frejdigt satsande Kamusarna tungan rätt i mun och levererade Adams-sviten, liksom resten av programmet, avslappnat och med berömvärd rytmisk precision.
I konsertseriens säsongsavslutning den 18 december är man i julstämning och bjuder tillsammans med ypperliga Emo-ensemble på Arvo Pärts Te Deum i Berghälls kyrka.