Operarecension: Visuellt givande fransk afton
En liten buses verkliga och inbillade värld har huvudrollen i Ravels visuella opera som nu visas på Musikhuset.
Musik: Ravel, Poulenc, Saint-Saëns, Weill, Berlioz, Milhaud, Offenbach, Legrand, Chausson, Ibert, Rosenthal och Brel. Regi Reija Väre & Martina Roos, projektioner Jenni Valorinta, dekor Markku Pätilä, kostym Pia Laaksonen, ljus Valo Virtanen. Sibelius-Akademins Operaklass hösten 2013. Musikhuset Sonore 16.10.2015.
Operaklassen som började sin utbildning vid Sibelius-Akademin hösten 2013 har kommit fram till sin sista uppvisning. Under två och ett halvt år har de visat upp allt större kunnande i gamla och nya operor samt konserter med lied och arior. Nu gavs litet av bägge: Ravels L’Enfant et les sortilèges (Barnet och förtrollningarna) samt efter pausen en rad sceniskt framförda franska sånger.
Det blev en färgstark, levande helhet. Ravels fantasiopera kräver mycket rent visuellt och här visade hela teamet stor påhittighet, inte minst regissörerna Reija Väre i operan och Martina Roos i sångerna. Kören och kollektivet Tanssivintti bidrog till den fartfyllda helheten. Med hjälp av ljus och videoteknik får man det att se fascinerande ut utan att det kostar skjortan.
Operan handlar om en stygg gosse som inte gör sina läxor och som i ilskan börjar söndra föremål i sitt rum. Så glider vi in i mardrömmens värld, där alla föremål vaknar till liv och förebrår honom. Erica Back spelade charmigt den lille busen som till slut visar medlidande för en liten ekorre.
Sångeleverna hade ofta upp till tre roller per man och kvällen gav verkligen alla tillfälle att spela ut. Johanna Engelbarth sjöng med sin härliga höga stämma Elden och Näktergalen. Robert Näse var sceniskt mycket uttrycksfull som Klockan och trädet och i många sånger i den senare delen. Jinhun Lee sjöng Gammal gubbe och Grodan med skön tenoral klang.
Kavalkad
Enstaka melodier av andra än Ravel införlivades redan i operan, kanske som en naturlig bro till den senare delen av kvällen. Efter pausen blev det en lång kavalkad kända och mindre kända franska örhängen på rätt hyfsad franska. De framfördes med starkt fysiskt utspel i litet samma drömvärd som den föregående operan. Numren var sammanbundna i ett ljudlandskap med inspelade effekter och ackompanjerades av en ensemble bestående av härligt musicerande Kristian Attila, piano, Khoa-Nam Nguyen, violin, och Harri Kuusjärvi, dragspel.
Jinhun Lee och Elisabeth Paavel var roliga i duetten ur Offenbachs Sköna Helena. Tuuri Dede imponerade med sin röst och intensitet i Weills Youkali. Juho Punkeri visade sin mångsidighet i Saint-Saëns Danse macabre där han sjöng stiligt och spelade violin. Erica Backs La complainte de la Seine var snärtigt gjord och Toomas Kolk fick fram tragiken i Don Quichottes död av Jacques Ibert. Nästan alla nitton sånger lyckades fånga någon dramatisk poäng.
Markus Lehtinen dirigerade den duktiga orkestern vid premiären. I programbladet berättar han stolt om hur de unga sångarna utvecklats vokalt, sceniskt och personligt som artister. Det är lätt att instämma med det. Om en tid får de sina diplom och hur går den sen? Jag gissar att åtminstone några av dem trots hård konkurrens kommer att finna en plats inom musikteatern som är ett vitt begrepp och med sug i riktning mot Mellaneuropa.
Den fängslande helheten gick under namnet Nattens anlete och ges även i kväll, på måndag och på tisdag kl. 19 i Sonoresalen i Musikhuset.