Skivrecension: Louise Hoffsten firar sina 50 år
Louise Hoffsten kombinerar en bluesig kraft och känslig klang, skriver Henrik Jansson med anledning av albumet L.
(Border)
Louise Hoffsten har vägrat att ge upp någonting i sitt artistskap trots att hon under de två senaste decennierna fått kämpa mot sjukdomen ms, fast det jag ändå tänker mer på i samband med hennes 50-årsgåva till sig själv, albumet L (den romerska siffran för 50) är hur naturligt hon i sin röst kombinerar en bluesig kraft och känslig klang. Om hon under senare år också tagit in mjukare popelement är hennes respekt för traditionen och rötterna ändå uppenbar, något som också bevisas av att hon på den aktuella jubileumsturnén valt att samarbeta med en riktig rotbluesgrupp, Karlebygänget Wentus Blues Band.
Det här är säkert ett bra beslut, för också på skivan infaller de starkaste stunderna när hon skalar av all dekoration och går ner till det allra enklaste. Jag hade gärna hört fler partier med enbart en enkel och skrovlig akustisk gitarr och Louises röst (lyssna på inledande Lucky Me och höjdpunkten Always On The Run!), men det är klart – också när ljudbilden blir lite för soft för min smak ligger fokus på sången, och Louises frasering håller en nivå man vanligtvis enbart hör inom jazzen.
Så underhållning, javisst, men en melodiskt snygg underhållning med många guldkorn.