Skivrecension: Turkisk Mozart utan krusiduller
Vill man ha en modern version av Enleveringen ur seraljen kan man mycket väl satsa på denna nya inspelning.
Europeiska kammarorkestern, dir Yannick Nézet-Séguin. I rollerna Diana Damrau, Rolando Villazón, Franz-Josef Selig, Thomas Quasthoff. (DG)
Dirigenten Yannick Nézet-Séguin och tenoren Rolando Villazón har kommit ut med en tredje opera i sitt projekt som går ut på att varje år framföra en Mozartopera konsertant i Baden Baden och spela in den. Don Giovanni och Così fan tutte lyckades bra och det gjorde även den föreliggande Enleveringen ur Seraljen med små reservationer.
Nézet-Séguin är en god Mozartdirigent och hans helhetsgrepp är okonstlat och levande med många smakfulla detaljer och roliga janitsjarklanger. Hela besättningen är duktig med praktfullt virtuosa Diana Damrau som en lite sval Konstanze, Anna Prohaska som en småcharmig Blonde och Paul Schweinester som en duktig andre tenor. Haremvakten Osmin är en hisnande svår roll som Franz-Josef Selig gör riktigt bra och oöverdrivet. Talrollen Pascha Selim är idealiskt tolkad av ingen mindre än Thomas Quasthoff.
Så har vi då Villazón som väcker beundran men även reservationer som Mozartsångare. Mottagandet i den internationella pressen har varit varierande. Hans tyska är hyfsad och hans lite för tunga Verdi-stil har den fördelen att Belmonte blir en manligare gestalt. Och i sanningens namn är hans koloratur inte heller så oäven.
Denna fräscha och intressanta tolkning har hård konkurrens av sexton (!) tidigare inspelningar. Vill man som finländare i basrollen höra Martti Talvela så finns Georg Soltis inspelning på Decca med stjärnsolister eller färgstarke Matti Salminen på Harnoncourts oortodoxa version på Teldec. Själv har jag svårt att avstå från Kurt Böhms gamla inspelning från 1973 på DG med Peter Schreier som oslagbar Belmonte och Kurt Moll, en nära nog fulländad bas. Insisterar man på periodinstrument får man ty sig till William Christie eller Christopher Hogwood och litet mindre glamourösa sångare.
”För många noter, min käre Mozart”, lär Joseph II ha sagt. Kejserligt struntprat! Enleveringen är den andra av Mozarts stora operor, en räddningsopera där den turkiske paschan visar sig vara den mest humana gestalten. Men av dialogen framgår att han har västerländskt ursprung, så någon förståelse över religionsgränsen är det ändå inte fråga om. Vill man ha en modern version utan krusiduller med fungerande dialog och jämnstarka sångare kan man mycket väl satsa på denna nya inspelning.