Musikrecension: En befriad aktuell vokalist
Med stor karisma och positiv utstrålning imponerade Dianne Reeves på Finlandiahuset. På repertoaren stod både plock från skivan Beautiful Life och äldre sånger.
Finlandiahuset 11.10.
Dianne Reeves har sedan 80-talet gjort ett tjugotal skivor och mottagit fem Grammypris, det senaste 2015 för årets bästa jazzsångskiva. På Finlandiahuset hördes plock från skivan Beautiful Life, men också äldre sånger.
Reeves pokaler är välförtjänta. Hennes häpnadsväckande hopp i det breda registret verkar gå lekande lätt, då hon använder rösten mera som en instrumentalist än vokalist. I de kändare styckena hörde man hur hon rekonstruerade melodierna. Till exempel tog standardlåtarna That’s All och Stormy Weather helt andra vägar än de som i tiderna utstakades i noterna. Det lät spontant då hon presenterade och beskrev bandmedlemmarna med några sjungna fraser per gubb. Förmodligen gör hon det kväll efter kväll, men knappast på exakt samma sätt.
Reeves har en stor karisma, en positiv och medveten utstrålning som också ligger i tiden. Versionen av Mali Musics sång Beautiful, där hon sjunger "Put your lighter in the air for love", länkade hon till den pågående flyktingkrisen. Liksom på tidigare konserter var publiken i farten, men numera viftar man med telefoner i stället för cigarettändare. Det lät och kändes äkta i varje fall.
Hon sjöng också sin reggaetonuppiffade version av Bob Marleys Waiting In Vain. I de improviserade delarna rörde hon sig från scatsång till toasting, den jamaikanska versionen av rap.
Dianne Reeves uppträdde med en trio bestående av den brasilianske gitarristen Roberto Lubambo, basisten Reginald Veal och trumslagaren Tereon Gully. Lubambo spelade både akustisk och elektrisk gitarr med en bred klang- och stilpalett, från latinamerikanskt via jazzklanger till rivigare bluesestetik. Både tekniskt och idémässigt höll han mästerlig nivå, inte minst genom rytmiska, improviserade dialoger med Reeves.
Tillsammans med Veal, som även sjöng lite, gjorde hon avslutningslåten som hon sjunger i George Clooneys film Good Night and Good Luck. Torchsången One For My Baby inleddes med Reeves som i sången kommenterade basistens förhållande till sin fyrsträngade älskling av trä. Veal spelade utmärkt på både kontran och på en flersträngad elbas av lådmodell.
Den modernt spelande Gully svängde fint även traditionellt och var också på rätt plats i bossanovan Triste eller den afrokubanska Tango. Musikernas samspel med Reeves var närmast telepatiskt och balansen bra, med tanke på salen vars största förtjänster är arkitekturen.
Sortin var elegant. Reeves och kompet avslutade utan instrument, paraderande vokalt och handklappande ut från scen för att efter tillräckligt intensiva applåder återvända med en bossaversion av Gershwins Our Love Is Here To Stay från 1938. Textraden om hur radion och telefonen kanske bara är tillfälliga företeelser jämfört med kärleken hade utökats med ett märke av smarttelefon.