Singel- och pumakvinnornas epok?
I vintras uppstod en diskussion om kvinnor i skolans historieböcker. Som vi vet är spinnsidan dåligt företrädd. Forskare pekade på en lång rad av kvinnor, däribland drottningar och driftiga godsägare, som format sina samhällen, men som ändå förblivit osynliga i läromedlen.
Historia
I boken Piikojen valtakunta – nainen, työ ja perhe 1600–1700-luvuilla åtar sig Tiina Miettinen ett synliggörande av ett annat, kanske svårare slag. Hon låter oss möta kvinnor som kan kallas vanliga. Utifrån domböcker, folkbokföring och skattelängder skildrar hon kvinnors livsvillkor i västra Finland under 1600- och 1700-talen.
Som titeln "Pigornas rike" visar handlar det om ogifta kvinnor. Med stor kunskap om de källor som finns att tillgå erbjuder hon fascinerande inblickar i många levnadsöden, exempelvis Markettas och Liisas. Som dotter till en välbärgad bonde kunde Marketta välja att inleda en olovlig förbindelse i det 1600-talssamhälle där sexualitet utanför äktenskapet bestraffades hårt. Den 37-åriga pigan Liisa gifte sig med den elva år yngre Erkki, son till en landbonde. I doktorsavhandlingen som ligger till grund för boken har Miettinen visat att obesuttna kvinnor kunde vara äldre än sina makar. Giftermålsåldern var tämligen hög på 1700-talet.
Utifrån rättegångsfall åskådliggör Miettinen hur kvinnorna, däribland döttrar till obesuttna, försökte påverka sin egen livssituation. Hon förser oss även med kunskap om sociala villkor och den lagstiftning som inramade kvinnors liv, bland annat samhällelig reglering av sexualitet och äktenskap. Efter läsningen kan du redogöra för skillnaden mellan mökränkning och lönskaläge, vanliga brottsbeteckningar i en tid präglad av sträng sexualmoral.
Sitt avstamp tar Miettinen i uppfattningar om kvinnors historia. Ser vi ogifta kvinnor som förtryckta offer eller starka individer som i kvinnofientliga tider agerade mot alla odds? I dialogen kring tidigare tolkningar är Miettinen det oaktat vag. Ofta förblir det oklart om hon går i klinch med tidigare forskning eller kritiserar allmänna – svårgripbara – uppfattningar om kvinnors förflutna. Miettinen framhäver både utsatthet och handlingsutrymme, kanske med för stor övervikt på det sistnämnda.
Domböckerna är ovärderliga källor. Men hur utvinna kunskap om det vardagliga ur dokument som främst berör konflikter och brott? Den frågan kunde Miettinen ha gett mera utrymme. Dessutom tenderar hon att referera de ofta uppseendeväckande domboksfallen, utan att i tillräcklig omfattning analysera hur kvinnorna själva agerade retoriskt och strategiskt inför rätten.
Inledningsvis laborerar Tiina Miettinen med ord som "singelkvinna" och "pumadamer". Begreppen användes när Miettinens avhandling presenterades i olika medier och anspelar på förhållandevis fria livsvillkor, jämförbara med moderna kvinnors. I vissa rubriker framstod detta som finländskt, speciellt för vårt land – kvinnors ställning ges ju ofta betydelse i tolkningar av nationers historia. Så enkelt presenterar Miettinen själv inte sina resultat. Hon betonar att kvinnors höga giftermålsålder utgjorde ett element i det så kallade västeuropeiska giftermålsmönstret. I östra Europa (inklusive östra Finland) där storfamiljer var vanligare, gifte sig kvinnor i yngre åldrar.
Bokens främsta bidrag är också familjehistoriskt. Den illustrerar hur det som vi i dag kallar familj kunde ta sig många olika former: de kvinnor som vi möter levde i familjer, släktnätverk eller hushåll av varierande slag.
Ann-Catrin Östman
Skribenten är lektor i historia vid Åbo Akademi med kvinno-, köns- och agrarhistoria som specialområden