Recension: Tankelek fast på riktigt
Foto: Heikki Färm.
Vitsord:
Den som sett Neill Blomkamps aliendrama District 9 kommer kanske ihåg de fejkdokumentära ”expertintervjuerna” i filmens centrum. När danska regissören Michael Madsen tar sig an alienproblematiken är det däremot fråga om en fullt befintlig expertkår som förvisso uttalar sig inom ramen för ett uttalat hypotetiskt scenario. En simulation.
Tänk om, resonerar Madsen. Tänk om vi faktiskt skulle få påhälsning av representanter för en främmande civilisation. Hur skulle världssamfundet reagera och vilka är de frågor som vi skulle ställa åt de långväga gästerna?
På den punkten vänder sig Madsen till en grupp experter – allt från astrobiologer, teologer och socialpsykologer till militärer och FN-tjänstemän – som resonerar kring det mest trovärdiga scenariot.
Experterna efterlyser gemensamma spelregler och biologiskt motiverade skyddsåtgärder, detta samtidigt som man frågar sig vilka intentioner de ”små gröna gubbarna” har. Ett annat spörsmål: vem ska föra mänsklighetens talan? De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd?
Talande huvuden varvas med bilder av vapenskrammel (givetvis) och mannen på gatan, än så länge lyckligt omedveten om vad som komma skall. Och förstås kan man höra David Bowie stämma in i Space Oddity.
Idémässigt är Madsens film hur intressant som helst och med Heikki Färm bakom kameran blir det också visuellt tilltalande. Men som filmdrama lyfter det inte riktigt. Ofta påminner The Visit snarare om en videoinstallation, en meditativ och avskalad sådan.