Recension: Inga större problem här inte, Houston
The Martian är en film där det till synes strikt realistiska möter det populärkulturellt mättade utan att det blir för kvistigt eller skojfriskt.
Manus: Drew Goddard, efter en roman av Andy Weir. Foto: Dariusz Wolski. I rollerna: Matt Damon, Jessica Chastain, Jeff Daniels, Kristen Wiig, Chiwetel Ojiofor. I 3D och 2D.
Vitsord:
Som bekant är Ridley Scott inget blåbär när det gäller science fiction-genren. Filmer som Alien och Blade Runner hör tvivelsutan till de främsta i församlingen.
Det kan man inte nödvändigtvis säga om Prometheus härom året, en på samma gång pretentiös och andefattig stilövning som av någon märklig anledning lär ge upphov till en uppföljare. Tills dess gläder vi oss åt The Martian, en betydligt mera inspirerad sak som har den goda smaken att svära i kunskap och logiskt tänkande – utan att för den skull ge avkall på underhållningsvärdet (en av de faktorer som sänkte Christopher Nolans Interstellar, en högdragen storebror).
Inte överraskande går resan till den ”röda planeten”, Mars. Här möter vi ett forskarteam som i samband med ett rutinuppdrag överraskas av värsta sandstormen. Jessica Chastains befälhavare har till slut inget annat val än att evakuera besättningen med den påföljd att Matt Damons botanist, förmodad död efter ett möte med rymdskrot, blir akterseglad. Det är bara det att Mark Whatney överlever, bara för att vakna upp till ett om möjligt ännu värre öde: en förestående svältdöd på en främmande planet. Även om en räddningsaktion av någon anledning skulle bli aktuell talar vi om år snarare än om månader och vid det laget är provianten för länge sedan slut.
Inte för att Mark tänker ge sig utan strid. Med hjälp av sin egen avföring (i regel ett tabu inom amerikansk film) lyckas han odla potatis, detta samtidigt som brinnande väte omvandlas till vatten.
I händerna på en mindre kapabel regissör kunde det här bli rätt monotont, typ Robinson Crusoe i rymden, men inte för Ridley Scott. Den fascinerande miljöskildringen (filmen är inspelad i Wadi rum-öknen i Jordanien) i kombination med Whatneys bitska monologer och videodagboksanteckningar gör att materialet andas och lever, i synnerhet som man även kostar på sig en gnutta humor.
I Whatneys populärkulturella verktygsback ingår gamla avsnitt av tv-serien Happy Days och discomusik från 70-talet (vad sägs om Gloria Gaynors IWill Survive). Och vad de usla överlevnadsoddsen beträffar kommer galghumorn väl till hands. Riktigt spännande blir det när kvällsskiftet i Johnson Space Center i Houston av en slump upptäcker livstecken från Mars. Det innebär startskottet på en febril aktivitet under ledning av Jeff Daniels Nasa-höjdare, en pragmatisk rackare som till skillnad från sina (härligt) nördiga underordnade inte räds de dåliga nyheterna. Det är hans jobb, liksom.
Elaka tungor har framställt The Martian som en ”reklamfilm” för Nasa, den amerikanska rymdflygstyrelsen, men det är nog en sanning med modifikation. Inte bara ligger Ridley Scott lågt med de melodramatiska accenterna, ett gissel i Ron Howards Apollo 13. Även om man dammar av det här med ”triumph of the human spirit” är filmen noga med att lyfta fram kollektivet, det koffeinberoende forskarsamfundet.
Samtidigt fungerar filmen också som en hyllning till naturvetenskaperna, till fysik, matematik och botanik. Poängen är att även när filmen sysslar med problemlösning i den högre skolan får Sir Ridley det att se lekande lätt ut.
Resultatet är en film där det till synes strikt realistiska möter det populärkulturellt mättade, detta utan att det blir för kvistigt eller för skojfriskt. Och trots att man i The Martian inte kommer ens i närheten av de existentiella bråddjup som gjorde Alfonso Cuaróns Gravity så fängslande fuskar man inte bort det personpsykologiska.
I Matt Damon har filmen en all american hero i rakt nedstigande led från Tom Hanks (som ju gjorde en liknande roll i Cast Away). I klartext innebär detta att karlen hålls på mattan, inte sällan med hjälp av de små grå.
Det är nästan så man får lust att tala om Starman, nog för att David Bowie hinner före.