Skivrecension: Barnamord som berör
Veli-Matti Puumalas första och hittills enda opera är ett gediget musikdrama av en art som man inte stöter på alltför ofta.
Musik och libretto Veli-Matti Puumala efter en pjäs av Minna Canth. I rollerna: Helena Juntunen, Jorma Hynninen, Tanja Kauppinen, Ville Rusanen, Sanna Kurki-Suonio, Juha Hostikka, Anu Hostikka, Jouni Kokora m.fl. Tapiola sinfonietta och Helsingfors kammarkör dir. Jan Söderblom. (Ondine)
När Veli-Matti Puumalas (f. 1965) opera Anna Liisa, baserad på en pjäs av Minna Canth, sattes upp på Helsingfors festspel 2008 omtalades musiken i termer av ytterst komplex och svårfattlig. Själv såg jag aldrig föreställningen, men blev nästan mörkrädd av att höra beskrivningarna av hur ”lyssnaren minsann inte kommer lätt undan”. Vad kunde vara så svårt?
Sant att barnamord är ett emotionellt tungt tema och sant att Puumala är en tekniskt driven kompositör som kan skriva en anmärkningsvärt komplex sats. I sin omsorgsfullhet framstår Anna Liisa ändå som ett gediget musikdrama av ett slag som man inte alltför ofta hör numera – vilket i sig inte är så konstigt med tanke på hur många tonsättare som numera jobbar med sina verk i femton år som Puumala gjorde. Under tiden hann urpremiären till och med flyttas från Retretti till Alexandersteatern.
Musiken följer och illustrerar bestämt skeendena i texten, och har en fullkomligt avgörande roll för atmosfären och stämningen, som till stora delar är högdramatisk och expressiv. Orkestreringen är rik och utstuderad, full av färger och nyanser som Tapiola Sinfonietta och Jan Söderblom förtjänstfullt tar fram och som återges på inspelningen.
Ett av de mest fascinerande inslagen är folkmusiksångerskan Sanna Kurki-Suonios röst som tillför liksom ett främmande element bland de klassiskt skolade rösterna. När Puumala, själv från Kaustby, inflikar folkmelodier med violin och kantele mitt i dodekafonin, tar han ytterligare ett steg utanför den akademiska kontexten. Tidvis får dramat en talteateraktig framtoning genom de repliker som Taitegruppens medlemmar (exempelvis Anu Hostikka och Tanja Kauppinen-Savijoki) står för.
I centrum av hela dramat står Helena Juntunen (Anna Liisa) som alltid haft en fascinerande förmåga att smärtfritt glida mellan tal och sång. I tredje akten kommer Juntunens breda uttrycksskala kanske mest till sin rätt.
Alla övriga solister – från Jorma Hynninen till Ville Rusanen – liksom Helsingfors kammarkör är likaså övertygande.