Musikrecension: Brokig men logisk Monk
Helsingforsbördiga Frank Carlberg återbesökte sin gamla hemstad med Thelonius Monk på repertoaren.
Koko Jazz Club 5.10.
Pianisten och kompositören Frank Carlberg från Helsingfors har bott och verkat i USA de senaste 30 åren. Med Thelonious Monks teman som utgångspunkt har Carlberg skapat både kortare och längre helheter. UMO, under ledning av Vellu Halkosalmi och med Carlberg vid pianot, inledde med International Man of Mystery. Ledtråden förde till Misterioso, ett av Monks sötare stycken, som påminner om en barnvisa eller skalövning. Typiskt för Monk bryts idyllen, men bara en gång i denna tolv takters blues – i dess sista ton.
Mysteriet följdes av en sexdelad svit med talrika hänvisningar till Monk. Titlarna beskriver både Monks och Carlbergs musik som här vävdes samman till ett brokigt men logiskt mönster: Brilliant Angles and Blunt Corners eller A Darker Shade of Light Blue. Monks I Mean You rimmades i Carlbergs behandling till Dry Bean Stew. Kompositionen var mångfacetterad, med både latinamerikanska och nordligare ingredienser. Man höll sig inte till jämnt svängande takter hela tiden, utan tidvis påminde det mera om Zappa än Monk. Det återkommande temat skapade en symfonisk effekt.
Monks kändaste komposition, ’Round Midnight, var rätt och slätt ett arrangemang, men vilket! Aldrig har jag hört så mycket liv blåsas in i den gamla stridshästen till stycke. Tero Saarti på flygelhorn stod för huvudstämman och ett briljant solo. Fyra flygelhorn klingade sonort, men det delikataste var kanske kombinationen av sordinerade trumpeter och träblås, inklusive flöjt och klarinett.
Manuel Dunkel, tenorsaxofon, var kvällens andra frekventa solist. I Epistrophic Revelations blev hans utmärkt inledda solo onödigt kortklippt då dirigenten inte reagerade på situationen. Dunkel som med mognadens självkänsla spelar ädelt. Dunkel fick dock mera välförtjänt soloutrymme i balladen Monk’s Mood. Han följde Monks riktlinje gällande improvisation; han utgick från melodin. Om Dunkel kan man gott säga att auraosten har förvandlats till gorgonzola.
Att Carlberg inte bara är en kompositör med kapitäler utan även en pianistdito hördes tydligt, inte minst i introt till Monk’s Mood.
Rampljuset riktades också mot kompet; både trumslagaren Markus Ketola och basisten Ville Herrala berikade musiken med individuellt klingande solon.