Operarecension: Finländsk främling på Sicilien
I Paolo Rosatos opera Främlingen är huvudpersonen en finländsk sjöman vid namn Lars.
Text Walter Zidarič, regi Jukka von Boehm, dir. Edward Ananian-Cooper, visuellt uttryck Eero Erkamo. I rollerna bl.a. Tero Halonen, Matias Haakana, Marja Kari, Sirja Pohjanheimo-Vikla, Samuli Takkula och Mohamed Awadi. Metropolia 2.10.
Paolo Rosatos opera Lo straniero (Främlingen) bygger på en novell av Luigi Pirandello om en sjuk norsk sjöman som i början av 1900-talet lämnas på Sicilien för att tillfriskna. Han gifter sig, får ett barn men lyckas inte anpassa sig till samhället.
Kompositören har haft viktiga kontakter med Finland och därför blev huvudpersonen en finländsk sjöman vid namn Lars. Librettot är italienskt men delvis flerspråkigt med lite inskjuten finska. Det gäller också musiken som har ekon av finska och italienska folkmelodier och arbetarsånger kombinerade med inspelat ljud från Medelhavet.
De olika musikaliska ingredienserna binds ihop av något som löst kunde kallas för fri nutidsmusik. En melankolisk tråd löper igenom hela operan inte minst genom ett återkommande tema Maree eller tidvatten för dragspel. Sångstämmorna är rätt tacksamma, ibland smått klagande.
I Jukka von Boehms regi upplever vi händelserna genom finländarens ögon och sicilianarna beter sig oförklarligt åt. En italiensk publik skulle antagligen uppleva allt tvärtom. Operan består av en lång rad korta scener som regin lyckas binda ihop dramaturgiskt till en fungerande suggestiv, kanske inte direkt sprittande helhet.
Musiken är egentligen skriven för en lite större orkester men den australiensiske dirigenten Edward Anania-Cooper (som vi tidigare hört i Ahos opera Frida y Diego) har arrangerat den för mindre ensemble. Tack vare honom var helheten musikaliskt riktigt väl fungerande och samarbetet med sångarna utmärkt.
Tero Halonen i titelrollen är en sympativäckande men passiv främling i den sydliga verkligheten. Stort sjungande Marja Kari är hans hustru Venerina, en livskraftig ung kvinna som blir besviken på sin utländske man Lars. Hennes farbror Don Paranza, en fattig fiskare som också är skandinavisk hederskonsul, sjöngs ståtligt av tenoren Matias Haakana som vi snart för höra mera av på Nationaloperan. Tillsammans med främlingsfientliga Donna Rosolina, dråpligt tolkad av Sirja Pohjanheimo-Vikla, stod de två för en rolig commedia dell'arte-scen.
Det övriga persongalleriet bestod av Lars' svåger Peter som sjöngs klangfullt i orkesterdiket av Samuli Takkula, som också spelade Don Nica, den lilla ortens drogbaron. Och sist men inte minst stumrollen, tiggaren Il Turco (Muhamed Awadi) som behandlas illa av alla.
Efter år på Sicilien kritiserar Lars fortfarande samhället som en utomstående och å andra sidan möts han av fördomar som för tankarna till dagspolitiken. Till slut blir hemlängtan för stark för Lars och han går under. Uppsättningen är ett samarbete mellan Metropolia och Helsingfors universitets musiksällskap med bidrag från Niilo Helanders stiftelse och Fredrik Pacius minnesfond.