Skådespelare får sketcher att lysa
Sketcherna sätter ofta fingret på en beröringsskräck, en rädsla för det som är främmande hos en själv och hos andra.
Text: Jani Volanen, Tommi Korpela, Pirjo Lonka, Elena Leeve, Jussi Nikkilä, Eero Ritala, Lotta Kaihua. Regi: Jani Volanen. Dramaturgi: Antti Hietala. Ljud: Joonas Pirttilä. Scenografi, video, ljus: Ville Seppänen, Annukka Pykäläinen, Sakari Tervo. Kostym: Riitta Röpelinen. På scenen: Tommi Korpela, Pirjo Lonka, Elena Leeve, Jussi Nikkilä, Eero Ritala, Lotta Kaihua, Ola Blick. Premiär på Q-teatern 17.9.
Känslan av att sitta inklämd mellan två främlingar på ett tåg. Att försöka undvika beröring, ögonkontakt – allt sådant som kan misstolkas eller uppfattas som konstigt av medresenärer.
I Q-teaterns Jälkeenjäävät (ung. ”de som stannar kvar”) dras den bekanta situationen till sin spets i en briljant sketch med helknäpp utgång.
På ett skickligt kittlande och thrillerlikt sätt skildras rädslan för att verka underlig i omvärldens ögon. Men det är framför allt Lotta Kaihuas intensitet i berättandet, och samklangen med de två andra skådespelarna Eero Ritala och Pirjo Lonka, i medresenärrollerna, som får den här sketchen att lyfta.
Q-teaterns nya föreställning bildar ett slags mosaik av sketcher och nummer. Utgångspunkten är ofta vardagliga situationer – en parmiddag eller ett besök i kvarterets Alepa-butik – som sedan sakta vrids mot det fullkomligt absurda. Visst är något nummer ojämnare, men slutsumman är hejdlöst rolig.
Regissören Jani Volanen får till en snygg, smidig och perfekt tajmad helhet där Ville Seppänens, Annukkas Pykäläinens och Sakari Tervos suggestiva videoklipp samspelar med det som sker på scenen.
Sketcherna sätter ofta fingret på en beröringsskräck, en rädsla för det som är främmande hos en själv och hos andra. Den gemytliga stämningen på en middag avbryts abrupt när värden avslöjar att han har en dold dubbelidentitet. En familjefar överlever mirakulöst en trafikolycka, men återvänder hem som en förändrad man – ja, han tror sig vara en påfågel. När omvärlden i tur försöker hantera störningarna i det ”normala” uppstår stor komik.
Texterna är i sig inte särskilt märkvärdiga, men skådespelarna ger dem lyster. Nonsenslyrik blir till ett genialt sångnummer i Jussi Nikkiläs trubadurparodi. Tommi Korpela, som den pinsamma medelåldersmannen som gör slut med sin fru genom en presskonferens, är underbar i all sin gräslighet.
Med succéer som Kaspar Hauser och Jotain toista (även där skådespelare som Lotta Kaihua och Elena Leeve)i bagaget fortsätter Q-teatern med andra ord att göra intryck.