Musikrecension: Sir Roger, Roope och Robert
Sir Roger Norrington har på senare år blivit en återkommande gäst hos Radions symfoniorkester, och det är väl tur det.
Radions symfoniorkester. Dirigent Roger Norrington. Solist Roope Gröndahl, piano. Beethoven, Schumann. Musikhuset 25.9.
Med sin långa erfarenhet av periodmusicerande och uppförandepraxis har Roger Norrington så mycket att ösa ur att RSO-musikerna uppenbarligen vill lära sig mera för varje gång. Det är en bedrift i sig att den 81-årige maestron dirigerar två symfonier utantill, men så hör också Ludwig van Beethoven och Robert Schumann till hans specialiteter, som han gjort tidigare och som stod på programmet också den här gången.
Åttonde symfonin hör kanske inte till Beethovens mest inspirerade verk, men när RSO-musikerna spelar musiken med tidstypiskt sparsamt vibrato och periodtrumpeter och -pukor låter det riktigt frejdigt. Norrington hade stuvat om i orkestern så att violinerna satt mittemot varandra med basarna längst bak i mitten med pukorna och trumpeterna på höger sida. Sittordningen gjorde sitt till för det goda helhetsintrycket, medan man undrar om man faktiskt behöver fyrdubbla träblåsare i den här repertoaren. I Beethovens symfonier kan RSO ibland drabbas av en ordentlig tändning, så skedde också denna gång speciellt i finalen som blev energisk, stark och full av spelglädje.
Schumannavdelningen inleddes med Konzertstück (Introduktion och allegro appassionato), ett av tonsättarens två konserterande stycken för piano och orkester utöver pianokonserten. Roope Gröndahl är en begåvad och insiktsfull Schumanntolk, och pianostämman tolkade han nu med lagom flyt, fart och med fin melodisk profil. På det stora hela ger konsertstycket ett lite rapsodiskt men nog så underhållande intryck, inte minst genom de många duetterna med medlemmar ur olika instrumentgrupper.
När den infinner sig är Schumanns flow alltid lika njutbar att ta del av. Förvisso har man hört mera deklamerande och triumferande öppningstoner i första symfonin, Vårsymfonin, men inledningens återhållsamhet tjänade nog bara till att bana väg för den sprudlande livsglädjen som präglade hela resten av symfonin.