Filmrecension: Gastkramande sannsaga på hög höjd
Drama
Manus: William Nicholson & Simon Beaufoy. I rollerna: Jason Clarke, Josh Brolin, Keira Knightley, Jake Gyllenhaal.
Vitsord:
Erövringen av Mount Everest år 1953 blev startskottet för en hel räcka av expeditioner, i regel med strikt professionella förtecken. Men förstås var det endast en tidsfråga innan ”guidade turer” riktade till gemene man kom i gång.
Baltasar Kormákurs Everest, med handlingen förlagd till våren 1996, kretsar kring en av de sistnämnda utflykterna. En minst sagt ödesdiger sådan. Här är det Edmund Hillarys landsman, nyzeeländaren Rob Hall (Jason Clarke), som ledsagar ett team bestående av Josh Brolins medelålderskrisande läkare och John Hawkes everyman med flera.
Jake Gyllenhaal alias John Fischer leder ett rivaliserande bergsbestigningslag men här är det samarbete som gäller. På så här hög höjd gäller det att sky risker.
Bergsklättringsdramat är en allt annat än obeprövad genre som inte sällan inbjudit till billiga, dramatiskt lättköpta, äventyrsfilmer typ Vertical Limit och K2. I den meningen är Everest undantaget som bekräftar regeln, en olidligt spännande dramathriller som inte fuskat med hemläxorna.
I stället för att bygga vidare på de sedvanliga klyschorna väljer man att bulla upp med rikt tecknade karaktärer och en vänta och se-dramatik som i kombination med de högst naturliga hotbilderna – allt från snöstormar och syrebrist till snöblindhet – utmynnar i ett närmast gastkramande scenario. För islänningen Baltasar Kormákur (101 Reykjavik, Contraband) innebär Everest ännu en fjäder i hatten. Vi talar om en stor och stilig, visuellt och geografiskt mättad, studioproduktion som hör och häpna fungerar även i 3D-formatet.