Skivrecension: Ovanligt men fint
Cæcilie Norbys och Lars Danielssons skiva är resultatet av ett samarbete mellan en sångerska och basist.
(ACT)
En vacker sångskiva har Cæcilie Norby och Lars Danielsson gjort. Förutom Joni Mitchells Both Sides Now och Cohens Hallelujah finns på skivan två sånger av Abbey Lincoln och Carl Nielsens julpsalm Forunderligt at sige med text av Nikolai F.S. Grundtvig (han som sade människa först, kristen sedan).
Det bästa med skivans låturval är att de återstående åtta sångerna, av någondera artisten eller bägge, i stort lever upp till de lånade sångernas nivå.
Norby sjunger och spelar slagverk, även stämda sådana, medan basisten Danielsson också hanterar cello och gitarr. Med hänsynsfullt brukad studioteknik skapas en rik men samtidigt luftig ljudbild.
Danielssons ändlöst sköna Liberetto från skivan med samma titel hörs nu som Liberetto Cantabile och får nästan religiösa övertoner trots att texten håller sången stadigt kvar vilande mot jordmånen. Norbys Sad Sunday kombinerar poptongångar med moriska stämningar från många århundraden sedan. I Toccata går det mot Bach medan Cherry Tree påminner om någon äldre popsång vars namn inte hittar till min tunga just nu. Även något annat spår för tankarna till stycken vars titlar är svåra att komma ihåg.
Danielssons instrumentala Sarabande med gitarr samt ekande cello i bakgrunden och kontrabasen som melodiinstrument är häpnadsväckande både i enkelhet och skönhet. Norbys Ghost Lullaby med liknande orkestrering är en chosefri visa i Mitchells folkanda.
I Hallelujah rör sig sångaren mot klassisk sångteknik – kanske inte så långsökt med tanke på att hennes mor är operasångerska och fadern tonsättare (Erik Norby).
I pärmtextens dialog undrar Cæcilie om de borde berätta lite om duon, men Lars svarar att det är en trio: du, jag och tystnaden. Detta beskriver skivan väl, fast lugnt och tyst är det inte hela vägen.