Skivrecension: Kvalitetsjazz i trioformat
Thomas Fonnesbæk är i många avseenden en utmärkt basist, menar Jan-Erik Holmberg.
(Prophone)
I pianisten Lars Janssons trio spelar Thomas Fonnesbæk bas och Paul Svanberg trummor. På Fonnesbæks skiva spelar Paul Svanberg trummor och Lars Jansson piano. Även andra har frågat sig vilka skillnaderna är mellan Janssons trio och Fonnesbæks skiva.
De är inte stora. På den danska basistens skiva är de flesta kompositionerna givetvis av ledaren och kontrabasen intar en större roll än på pianistens skivor. Men i övrigt är det fråga om en liknande pianotrioskiva som Janssons talrika – och det betyder tämligen traditionell vara, men av hög kvalitet.
Fonnesbæk är en utmärkt basist. Han spelar rent och tydligt melodiavsnitten i sina stycken och soloarbetets melodiska mångsidighet tillfredsställer också.
Den lugna The Accounter lutar mot folkjazzhåll medan First Impressions Last är melodiskt en både bas- och pianodriven version av Coltranes idé.
Do it! är en funkig jamlåt som i hög grad lever på basens villkor. Låten är ett enackordsunder som säkert är roligare att höra live och ännu roligare att spela.
Bossanovan I Am Who I Am ger betydligt mera att bita i. Janssons spel påminner här tidvis om Eliane Elias, vilket förefaller osökt.
The Swedish Way, som är en kollektiv improvisation, syftar kanske på det svenska sättet att diskutera – och diskutera mera. Men ovanligt livlig blir diskussionen, med tanke på att det är fråga om våra kära västra grannar. Å andra sidan kan den handla om något helt annat, om någonting alls.
Förutom basistens kompositioner finns på skivan ett par friare kollektiva arbeten samt ett arrangemang av Carl Nielsens vaggvisa Solen er så rød mor. Ett par standards spelar trion även, Beautiful Love och Just In Time. Vaggvisan och de amerikanska sångerna fungerar väl.