Hanya Yanagihara: A Little Life
Amerikanska Hanya Yanagihara förklarar vad som motiverat henne i den nyutkomna romanen A Little Life som har väckt sensation i Amerika – och nu också annanstans.
Picador London 2015
Kritikerna beskriver den som ”förunderlig”, ”helt briljant”, ”djupt gripande”. Boken finns också på det engelska Man Booker-prisets långlista och har redan tippats som vinnare.
Den är en mastodont på över 700 sidor som många läsare skriver att de snyftat sig igenom. Temat är uppskakande och tankeväckande, men den språkliga utformningen är långt utdragen, till och med släpig.
Romanen handlar om sexuella övergrepp mot barn, och huvudpersonen i Yanagiharas bok är Jude vars liv i New York vi får följa från barndomen till medelåldern.
Det är samtidigt en bok om fyra manliga vänner – Jude är en av dem - vilkas vänskap från collegeåren fortsätter livet igenom. Malcolm blir arkitekt, JB konstnär, Willem skådespelare och Jude advokat. Willem och Jude är homosexuella. Vänskapstemat har föranlett vissa kritiker att kalla romanen ”den stora homoboken vi väntat på”.
Längta efter mörkret
A Little Life är Yanagiharas andra bok. Hon debuterade 2013 med The People in the Trees, baserad på virologen och nobelpristagaren Daniel Carleton Gajduseks liv. Gajdusek dömdes för ett stort antal sexövergrepp på barn, som han begått bland annat under sin tid som forskare i Papua Nya Guinea.
Speciellt intresserad av sexuell misshandel per se är Yanagihara inte, har hon förklarat, men däremot mera av hur det återverkar på det manliga könet. När det drabbar unga pojkar berövar det dem deras känsla av manlighet. De kan inte, ja vågar inte, tala om det, och följderna är bittert svåra och djupa.
Det är här vi kommer till Judes livshistoria, och bokens huvudtema. Och det känns nu som en helt annan bok. För Jude började det när han som litet barn hittades i en soptunna. Han togs omhand av katolska munkar och levde med dem. Småningom utnyttjades han sexuellt och misshandlades.
”Ibland blev han slagen så hårt att han blev medvetslös, och han började längta efter det: mörkret då tiden gick, då allt möjligt gjordes med honom men han visste inte precis vad”.
Broder Luke är hans enda vän i klostret och han lovar pojken att de kan ta sig bort tillsammans och leva ett bättre liv. Men Luke kör honom till olika motell och låter män våldta honom och infektera honom. Jude lyckas småningom komma bort med en socialarbetares hjälp, men skadan är skedd. Judes collegevänner vet inte vad som plågar honom, Jude är intelligent och en god kamrat, men han tiger om sitt förflutna. Han beter sig korrekt och värdigt. Fasaden är viktig.
Värd att hatas
Först långt fram i boken får vi veta att Jude anklagar sig själv. Han är värd att hatas. Jude börjar skada sig själv . Han bränner sig, rispar sig med rakblad, skrapar sig, skär sig med kniv, och småningom blir hans ben så förstörda att han med svårighet kan röra sig. Det är hans sätt att hantera den inre smärtan. Men hur länge orkar han? Kan han någonsin övervinna de grymheter han utsattes för som liten?
Det är detta tema, beskrivet i bloddrypande detalj, som förklarar bokens framgång. Hur ofta det sker att människor som råkat ut för sexuella övergrepp som små sedan drabbas av självskadebeteende vet vi inte, men det är en inte ovanlig reaktion.
Det psykologiska temat gör romanen läsvärd och det kan ha ett speciellt aktualitetsvärde i England där den ena kända personen efter den andra på sistone anklagats för sexuella övergrepp mot småpojkar. Men Booker-priset? Jag hoppas inte.