Konstrecension: Med prylar på paletten
Det vardagliga upphöjs till konst i Jacob Dahlgrens verk.
Galerie Anhava, Fredriksgatan 43. Till 27.9.
Rött, svart, vitt, gult, blått och orange. Elkablar slingrar sig över Anhavas grå golv. Mellanåt kilar de upp från sin låga, kaotiska tillvaro för att ingå som delar i sobra målningar med symmetriska mönster.
Det vardagliga upphöjs till konst, som alltid i Jacob Dahlgrens verk.
Allt hänger samman: rummets installationer med monitorer, lampor och en fläkt delar på ström från ett enda eluttag.
Formmässig släktskap finns i många av hans verk. Sladdarna på golvet liknar färg man tryckt ut ur en tub. Third Uncle heter fyra delar i helheten.
Den titeln har han också använt på ett annat verk, en färglabyrint med speglar. Till den utställningen bjöd han in barn i randiga t-tröjor på vernissagen.
Dahlgren ordnar, sammanfogar, färgkoordinerar föremål, och leker med konstruktivismens idé om att konsten inte ska imitera verkligheten. Det gör hans verk inte, i stället använder han verkligheten som material. Färgpennor, trådrullar, engångsmuggar och klädhängare faller med överraskande stor självklarhet på plats i abstrakta former.
Förvandlingen, de nya samband han skapar och en uppfinningsrik humor gör hans verk – speciellt om man ser på större delar i hans produktion – till jublande hyllningar över världens alla möjligheter.
På Anhava kliver man nästan rakt in i The Wonderful World of Abstraction. Verket med band i olika färger som hänger från taket visades i en tidigare version för fem år sedan på Kiasma och har ett mer smeksamt anslag än sladdmåleriet på golvet, som blir den stora behållningen.