Fyra vuxna i barndomens landskap
En synnerligen färgstark och uttrycksfull ensemble bjuder på ett koncept som tilltalar barn- likaväl som vuxenpublik.
Regi och föreställningsdramaturgi: Paula Salminen, Anna Cadia. Koreografi: Satu Herrala. Kostymdesign: Minttu Vesala. Ljusdesign: Anna Pöllänen. Framställning: Ingrid André, Niina Hosiasluoma, Olli Kontulainen och Hanna Raiskinmäki. Zodiak – centret för ny dans.
Kabelfabriken 8.9.
Fyra barn under skolåldern leker och gör sig till framför kameran. Det är inte vilka lekar som helst utan rollekar inriktade på föreställning och uppspel i sång, text och fysisk handling var för sig och tillsammans.
Videomaterialet av detta har tjänat som stoff för en arbetsgrupp bestående av Paula Salminen, Anna Cadia och Satu Herrala som utarbetat föreställningen Merenneito Annabel ja surullinen Marjatta för och med en synnerligen färgstark och uttrycksfull scenisk ensemble bestående av Ingrid André, Niina Hosiasluoma, Olli Kontulainen och Hanna Raiskinmäki. Dessa fyra har till uppgift att ur sitt vuxen- och erfarenhetsperspektiv på scenen försöka framställa den hämningslöst oförutsägbara experimentlusta barnen uppvisar på video.
Det dokumentära videomaterialet och den sceniska framställningen står föreställningen igenom i dialog. Tidvis följer det ena på det andra, tidvis går de parallellt för att förtydliga vad som är incitament och vad som är utfall. Balansgången mellan det som stämmer överens och det som är olika blir poängen i både våldsamt roliga och medryckande tecken. På rätt enkla premisser blir det hela ett koncept som fungerar och bär utan att vattnas ur via för stora doser av utdragning och upprepning och som dessutom tilltalar en barn- likaväl som vuxenpublik. Det sistnämnda är i sig något nytt i Zodiaks repertoar.
Legeringen av dokumentärt och fiktivt framställs med en fungerande och avvägd helhetsstruktur. I enskilda scener lyckas man trots det lägga tonfallet på det spretiga, kaotiska, impulsiva och effektsökande lekfulla som vi förknippar med barns val och intentioner i lek och rollspel. Vid premiären får det hela en extra dimension av det att barnen på videon bänkats på första raden för att se sig själva dokumenterade för tre år sedan och se sina tidigare roller framställda och kommenterade av vuxna proffs.
På scenen har Hanna Raiskinmäki och Olli Kontulainen i uppgift att framställa det motsatta könet. Hanna Raiskinmäki framkallar spontant bifall när hon agerar pojken som med ögonblickliga infall skapar sig allt omöjligare utmaningar i lek. Niina Hosiasluoma är obetalbar bland annat med sin luftgitarr och med sin säregna utstrålning överlag. I scener till musik av Grace Jones och Jukka Poika får Ingrid André respektive Olli Kontulainen mera spela barnet i sig själv med stil respektive känsla.
När hela gänget i början framställer flickan som dansar till Abbas Waterloo kan vi bara konstatera att just här är barnet så precist, artikulerat och originellt att det inte går att återge med full rätt. Festligt roligt blir det trots det.