Systrarna Boije lyser i stora ofredens skugga
Linda Zilliacus och Misa Lommi visar var skåpet ska stå med sitt briljanta spel i Fredrika Runebergs klassiker Fru Catharina Boije och hennes döttrar.
Text: Fredrika Runeberg. Dramaturgi: Sofia Aminoff. Bearbetning, regi och kostymer: Cilla Back. Scenografi: Csörsz Khell. Hår, mask: Pirjo Ristola. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Tom Laurmaa. På scenen: Nina Hukkinen, Linda Zilliacus, Misa Lommi, Thomas Backlund, Max Forsman, Sue Lemström, Anders Slotte, Niklas Åkerfelt. Premiär på Svenska Teaterns Amosscen 9.9.
I bländande vita klänningar, med håret i fladdrande flätor, gör systrarna Boije – Linda Zilliacus och Misa Lommi – entré på den sorgklädda Amos-scenen. Inledningen till Fru Catharina Boije och hennes döttrar är så snygg att man nästan tappar andan.
Denna starkt stiliserade uppsättning bjuder på många elegant komponerade och koreograferade scener. Kropp och kvinnligt frihetsbegär står i centrum när regissören Cilla Back tar sig an Sofia Aminoffs dramatisering av Fredrika Runebergs roman.
Matriarken styr
Mellan hushållssysslorna hann Fredrika Runeberg, maka till nationalskalden, faktiskt skriva Finlands första historiska roman. Manuskriptet till Fru Catharina Boije och hennes döttrar låg visserligen länge gömt i en sypåse, men när boken väl kom ut 1858 rönte den stor framgång.
Handlingen utspelar sig under stora ofreden på 1700-talet. Ryska trupper härjar i landet, likaså en förödande hungersnöd. Kriget tömmer hemmanen på män, vilket leder till ett undantagstillstånd för kvinnorna.
Fru Catharina Boije – knotig och styvnackad i Nina Hukkinens gedigna tolkning – är matriarken som ensam styr över släktgården. När ryssarna slutligen anfaller tvingas hon och hennes två döttrar fly. För den äldsta dottern Margaretha (Zilliacus) innebär flykten en möjlighet till frigörelse – och ett äktenskap över ståndsgränserna. Lillasystern Cecilia (Lommi) tvingas däremot in i den traditionella kvinnorollen som modern i hög grad stakar ut, vilket till sist slutar i undergång.
Det återstår inte mycket av Fredrika Runebergs text i det drömlandskap som Cilla Back målar fram på scenen. Kroppsspråket har dessutom en överordnad roll i förhållande till det talade ordet.
För den som inte läst ursprungsverket kan det vara svårt att hänga med i skeendena, men ändå upplever jag det fragmentariska greppet främst som en fördel. Hellre rena, koncentrerade bilder än ytterligare ett långrandigt kostymdrama.
Framför allt bjuder den drygt en timme långa föreställningen på utmärkt skådespeleri. Den garvade skådespelaren Linda Zilliacus hittar nya djup i sitt spel och frammanar en mängd nyanser, från brinnande ilska till lågmäld humor, i den extremt fysiska gestaltningen.
Nykomlingen Misa Lommi är utan tvekan en naturbegåvning. Hon utnyttjar sin dansarbakgrund till fullo när hon tar sig an den mer irrationella lillasystern Cecilias stingsliga, spindelaktiga rörelsespråk.
Starkast är de gemensamma scenerna där systrarna möts i en på samma gång öm och hård koreografi.
Lek och överdrift
Kriget, och mörkret det för med sig, tillhör männen – här svartklädda, stela och snarast parodiskt tolkade biroller.
Obalansen i maktfördelningen mellan könen syns i rörelserna, men i kvinnornas underkastelse finns också ett visst mått av lek och överdrift. Femininiteten representerar det goda, ”dunbädd och värme och modersöga”. Scenen där Ulrika Eleonora – en betagande Sue Lemström – onanerar på sin drottningbädd utstrålar i sin tur en finurlig sinnlighet.
Sackar ihop
Men Cilla Back lyckas inte hålla intensiteten uppe föreställningen igenom, och i mitten sackar den ihop.
Hon lyckas heller inte utveckla tematiken på ett sätt som skulle göra det möjligt att dra paralleller till samtiden. Till exempel lämnas krigstemat, som i dag är så aktuellt, i hög grad därhän – parodin på Kalinkalallande kosacker är snarast tarvlig.
Men visst är det ett sällsamt nöje att se femininitet gestaltas så fokuserat och mångsidigt som i Fru Catharina Boije. Ljusdesignern Tom Kumlin förtjänar också beröm för sin förmåga att utvinna så mycket ljus ur den mörka scenbilden.