Filmrecension: Snacka om att få på nöten
Den som kan sin Ice Age vet hur knepigt det här med nötinsamling kan vara. Mera om detta i Den stora nötkuppen (The Nut Job), en animationsfilm med handlingen förlagd till 50-talets amerikanska storstadsdjungel.
Vitsord:
Det drar ihop sig till vinter i Central Park men nu är det ju lite si och så med vinterförråden. Inte blir det bättre av att Charlie, den mest självgoda av ekorrar, går in för en misslyckad nötvagnskupp varpå även de sista resterna av matförrådet brinner upp.
För kurre är det stadens gator nästa, men skam den som ger sig. Av en slump trillar Charlie och hans polare över en lagerlokal som är upp till breddarna fylld av nötter. Det enda som står mellan Charlie och godisskatten är ett gäng busar som använder lokalen som täckmantel för en bankkupp. Snart grävs det tunnlar på alla håll och kanter.
När det gäller den visuella biten förlorar Den stora nötkuppen, en amerikansk-koreansk samproduktion, inte överraskande åt de stora drakarna. Och kanske är det inte så mycket av karaktärsskildringen som man tar med sig ut ur salen (och in i leksaksbutiken).
Men lite festligt är det väl ändå, tacka det höga tempot och den nojsiga slapstick-humorn som i kombination med diverse gasutsläpp – alltid lika roligt – gör att barn under tio eventuellt har nåt att hämta här.
Det är lite som om Piff och Puff skulle ha återuppstått och öst ur Mission: Impossible-källan, liksom. Tråkigt är det inte men nog lite opersonligt, låt sen vara att kidsen lär uppskatta det avslutande Gangnam Style-numret mera än föräldragenerationen.