Skivrecension: Underjordisk ambient
Teho Majamäki och Tapani Rinne dokumenterade ljudmiljön längs ringbanan innan tågen började köra.
(Aani Records)
Tapani Rinne och Teho Majamäki utkom för fyra år sedan med skivan In the Temple som spelades in i indiska grottor och tempel. Att spela in musik någon annanstans än i en musikstudio kan resultera i att ställets ambiens klingar som ett skilt instrument. Det hördes ju redan på jazztrumpetisten Tomasz Stankos solotrumpetskiva Music from Taj Mahal (1980).
Under the Ground är inspelad på trettiofem meters djup på ett avsnitt av den nya ringbanan som invigdes i juli i år. En del av materialet har också spelats in på stationerna längs tågbanan. Trots att solstrålar aldrig nått inspelningsstället, handlar det om varm musik. Som en kontrast till den sensuella musiken kan man förnimma den steniga omgivningens vibrationer. Tempona varierar från meditativt till rörelseförmedlande och man kan föreställa sig låtarna som vyer kring banan, eller varför inte också som passagerarnas tankar och känslor. Fritt fram för subjektiva associationer, alltså.
Tapani Rinne spelar på skivan basklarinett, förutom i avslutningslåten Interlude där han blåser altsaxofon. Basklarinetten understryker väl djupet som musiken sprungit ur. Teho Majamäki drillar fram skickliga små melodier på marimba och i låten Aviapolis klingar instrumentet i stil med indonesisk gamelanmusik. Stundvis påminner det här om Philip Glass’ repetitiva musik till filmen Koyaanisqatsi.
Skivan har definitivt kuriosavärde med tanke på inspelningsstället, men är också rent musikaliskt värdefull. Duons smidiga samspel är njutbart, och de minimalistiska kompositionerna är mycket mer än bara ljudkulisser. Jag önskar alla en trevlig resa.