Skivrecension: Omstöpt fioltalang
På andra skivan är stilen hos Esko Järvelä Epic Male Band redan tydligare utmejslad och mer hemvan, skriver Tove Djupsjöbacka.
(Egen utgåva)
Esko Järvelä är utan tvivel en av de allra skickligaste folkmusikviolinisterna i sin generation och har imponerat med bländande spel i bland andra Frigg, Tsuumi Sound System och JPP. Med sitt eget Epic Male Band rockar han loss i betydligt hetsigare tongångar. Det är rått, rytmiskt och inspirerat av såväl proge, rock som folk- och världsmusik. På andra skivan är stilen redan tydligare utmejslad och mer hemvan.
Uppbackad av gitarrer (både el- och akustisk), bas och trummor bjuder Esko på böljande, mestadels livliga melodier. Den stentajta spelmanssvängen har inte gått förlorad här, det gäller hela bandet! Ofta påminner det hela lite om Tsuumi Sound System, men med högre punkfaktor, mer smuts under naglarna. Bland Eskos egna låtar faller jag speciellt för mellanöstern-virtuoskaskaderna i Kabob Ostrobothnia och mer drömska Five A.M. Ville Kangas helgalna Sheriff sitter helt rätt för dessa grabbar, och är precis rätt inprickad i skivans dramaturgi. Jag väntar för övrigt på att Kangas produktion för legendariska bandet Prusikoukku ska grävas fram i ännu högre mån, där finns fler guldklimpar att hämta!
Instrumentalrock är en krävande bransch och åtminstone på skiva lyfter kanske inte alla låtar helt. Det kommer man antagligen att kunna åtgärda live, eftersom killarna helt enkelt dryper av energi. Mina största invändningar gäller faktiskt själva violinsoundet, som känns onödigt pressat i mina öron. Lite luftigare stråkdrag, lite mindre tryck, så skulle violinen sjunga mer fylligt och avslappnat. I avsaknad av sångsolist kunde violinen klangmässigt vara den mänskliga centralgestalten.