Skivrecension: Finstämda hyllningar till Hancock
Trummisen, pianisten och musikprofessorn Jukkis Uotila levererar med sin kvartett ett kompakt paket av Herbie Hancocks klassiker.
(KS Jazz)
Skivan som är en hyllning till den i år 75-årige pianistlegenden Herbie Hancock, innehåller kompositioner som i originalversioner spelats in med större sammansättningar än med en kvartett. Repertoaren fokuserar till största delen på låtar från Hancockplattan Maiden Voyage som utkom 1966. Uotila och bandet jobbar med ett säkert grepp, ensemblespelandet är njutbart, och solistuppdragen fördelar sig rätt jämnt mellan Jukkis Uotila (piano) och Jussi Kannaste (tenorsaxofon). Basisten Jori Huhtala, och Uotilas stora idol och inspiratör, trummisen Billy Hart, som hängt med i svängarna alltsedan 60-talet, spelar nyanserat och tajt.
Några av skivans låtar löper mer saxofondrivet till skillnad från de pianobetonade originalen, men i övrigt seglar bandet i Hancocks trygga farleder – och klokt så. Att trixa med nytt kunde ju riskera i ett bortfall av det magiska i till exempel Maiden Voyage, The Scorcerer eller Dolphine Dance som ju alla är praktexempel på Hancocks melodisnickeri.
Repertoarens djärvaste utsvävning är Uotilas solopianoversion av Speak Like A Child som klockar in på bara två minuter och tjugonio sekunder, men ändå till fullo förmedlar originalets substans. Att sammanställa en tributplatta utifrån enbart nio kompositioner ur den gigantiska Hancockkatalogen kan kännas underdimensionerat, men i och med att materialet består av kompositörens modaljazznummer, framstår skivan som en elegant epokhelhet.