Gallerirundan: Till långsamhetens lov
En kvinna sitter i skogen och klipper en skjorta i remsor. Det provocerar mig faktiskt.
Galleri Jangva, Nylandsgatan 4–6. Till 30.8.
Det är sommar, det blir vinter. Helinä Hukkataival klipper vidare, svartklädd med huckle och allvarsam min. På projektionen bredvid sitter hon och virkar någon av remsorna i folkvimlet på ett torg i Rom. Ändå tänker jag att det är ett ändlöst arbete, som inte leder någonstans.
I många verk framstår Hukkataival som en kvinna från det förflutna, sysselsatt med olika slags långsamma processer som involverar kärl och textiler. Kvinnogöra – jag märker att jag värjer mig mot det. Tålmodigt arbete, är det en förmåga som håller på att gå förlorad?
Helt annorlunda är Mustamaalaus (Svartmålning): både läcker och grotesk. Konstnären åstadkommer ett intimt, fysiskt förhållande till sin målning, som framstår som en kladdig, svart kyss. Skrämmande närgånget och mycket effektfullt.
Och så ett tredje uttryck: i en fotografisk diptyk med björkar står konstnären som träd. Stilrent med små medel.