Kroppar i storslagen tillvaro
De kinesiska akrobaterna närmar sig nycirkusens uttryck i en föreställning som utgår från det kinesiska horoskopet.
Regi: Zhang Xundao. Scenregi: Wang Ying. Scenmästare: Chen Shumiao. Ljusteknik: Wang Jianmin. Teknisk ledare: Chen Tailiang. Musik: Xu Lei, Jin Xipeng. På scen: Ba Jianguo, Cao Shuai, Chang Baocheng, Dong Min, Dong Yu, Fan Xiaofei, Ha Hongji, Huang Jingjing, Li Xiaoli, Li Yang, Liu Hui, Liu Shasha, Liu Xu, Liu Zifeng, Lu Caiyuan, Luo Wang, Mao Huiyun, Mo Yuting, Qi Xin, Qiu Dawei, Shi Qiuhua, Tang Kai, Xu Binbin, Ye Lei, Zhang Fufeng, Zhang Hongyuan, Zhang Junyi, Zhang Ke, Zhang Lijuan, Zhang Qi, Zhou Jie, Zhou Yu, Zhu Shiyang.
Helsingfors festspel, föreställning i Ishallen 21.8.
Det finns flera talesätt som förmedlar samma budskap: att man genom att ge upp sig själv, finner sig själv. Den tanken infinner sig osökt när man ser Shanghai Acrobatic Troupes show Zodiac Legend. Basen för föreställningen är de tolv djuren i de kinesiska stjärntecknen, de som återkommer med tolv års intervall och sägs beskriva vår karaktär och samtidigt också de olika mänskliga dygderna.
Man kan lika gärna se showen som en skapelseberättelse, en klurig iscensättning av hur löjlig den lilla människan är i världsalltet, och hur storslagen tillvaron runtomkring oss är. Det lite anonyma intrycket förstärks av att det är långt mellan artister och publik i Ishallen. Det går inte att urskilja artisternas ansiktsuttryck men kropparna är skulpturala och starka, och deras roller är androgyna, befriande könsneutrala. Kvinnliga och manliga artister är stöpta i samma form, och här är det formen och uttrycket som avgör.
Mo Yuting som balanserar glas på en pyramid av bänkar förkroppsligar koncentration, fokus, styrka och perfekt tajmning medan kvällens absoluta stjärna är den unga vitklädda mannen Zhang Junyi som förefaller vara nästintill omänsklig i kombinationen av styrka och rörlighet. Den förra behärskar sina instrument intill fulländning medan den senare är hänvisad till sin kropp. Båda uppmuntrar till fortsatt arbete att utveckla sig själv.
Konceptet för aftonen ligger nära nycirkusens, sådan den var i början med slimmade nummer, nästan perfektionistiskt skickligt utförda nummer. Här finns mycket bekant: jonglörer, människopyramider, clowner och trapetskonstnärer, balansnummer på enhjuling etc. Clownerna är horoskopets råtta (Zhou Jie) med grisen (Mao Huiyun) som parhäst. Clownrollerna är välkomna avbrott i det fysiskt trimmade och man hade säkert kunna få ut mera av dem, det komiska.
De kollektiva masscenerna bygger förstås på sömfritt samarbete, och också på förmågan att å ena sidan underordna sig, å andra sidan övervinna sig själv. Det spännande med kvällen är hur gruppen i Zhang Xundaos regi pendlar mellan kollektivt och individuellt uttryck. Individens lyskraft är viktig, men samtidigt är hen underställd och beroende av kollektivet. Helheten är större än summan av delarna.