Musikrecension: Udda jubilarer
Orgelnatt och aria-festivalen uppmärksammade några udda jubilarer: J.S. Bach, Heinrich Bach, Heinrich Schütz och Opus X.
Medverkande Päivi Järviö, mezzosopran och Tuuli Lindeberg, sopran. Heinrich Bach, Heinrich Schütz och J. S. Bach. Esbo domkyrka 20.8.
När Orgelnatt och aria-serien valde att kalla torsdagskvällens konsert Jubilerande mästare i augustinatten trodde någon kanske att konserten skulle omfatta musik av någon finsk eller dansk tonsättare, men nej. Snarare firades några udda jubileer, Johann Sebastian Bachs 330-årsjubileum och Heinrich Schütz 430-årsdito samt Johann Sebastians farfars bror, Heinrich Bachs 400-årsjubileum. Hela konserten markerade stilmedvetne violinisten och gambisten Petri Tapio Mattsons egen ensemble för tidig musik, Opus X:s 20-årsjubileum i år.
Jubileer är ofta ändå bara svepskäl för att spela god musik, av själviska orsaker – för att man gillar den – eller mera ideella orsaker, kanske för att man har en övertygelse om att den här musiken bör spelas. Mattson nämner i programbladet att farbror Heinrichs efterlämnade produktion är liten och ojämn. De stycken som hördes i Esbo var dock lockande läckra och livets erbarmlighet fungerade som något slags övergripande tema genom de många stillsamma, känsliga verken av de tre tonsättarna.
Heinrich Bachs lamento för alt, stråkar och continuogrupp, Ach dass ich Wassers gnug hätte, satte stämningen för hela konserten och följdes strax av Schütz Erbarm dich mein, o Herre Gott (SWV 447) för alt, stråkar och continuo, Grimmige Gruft (SWV 52) för mezzo och continuo och Tugent ist der beste Freund (SWV 442) för sopran, mezzo, två violiner och continuo. I alla dessa tolkades alt- eller mezzopartierna av barocksångerskan Päivi Järviö med sin renodlat idiomatiska tonbildning.
På programmet stod också två Bachkantater. I Bachs fyrsatsiga andliga vokalkonsert Der Friede sei mit dir (BWV 158) bistod sopranen Tuuli Lindeberg med en avlägsen änglastämma placerad längst fram i kyrkan, medan hon själv glänste med vackert expressiv, förfinad sång i den världsliga kantaten Non sa che sia dolore (BWV 209), skriven till italiensk text och uttrycksfullt utsmyckad därefter, med en väldig symfoni som lång uvertyr och en textbehandling som våldsamt går emot det italienska språkets idiomatiska rytm.
Markus Malmgren framförde två av Heinrich Bachs små orgelstycken, Erbarm dich mein, o Herre Gott och Christ lag in Todes Banden, insprängda som kilar mellan sångnumren. Hela konserten förlöpte i ett kör och Opus X-medlemmarnas spel var genomgående på hög nivå. Som en meditation för själen och fröjd för örat.