30 000 tanter kan inte ha fel
För femtio år sedan föddes han i Ludvika, Sverige. För tjugo år sedan erövrade han kungakronan på tangomarknaden i Seinäjoki. I söndags firade han femtioårskalas inför en publik på närmare 40 000 personer på Olympiastadion i Helsingfors.
Olympiastadion 16.8.
Jari Sillanpää är en av Finlands största artister, och den som inte fattat varför tidigare, gjorde det senast i förrgår inklämd i ett sjungande och dansande publikhav där stämningen var på topp från start. Det skulle bli en kväll då "Siltsu" bjöd generöst på det mesta, inte minst sig själv, allt från den humoristiska entrén ur en bajamaja till avslutningens allsång med låten Satulinna, som kanske är hans bästa genom åren och den hit som sparkade i gång karriären för tjugo år sedan.
Mellan början och slut skulle det gå fyra timmar inklusive paus med omkring trettio nummer i varierande musikstilar: smäktande smörschlager, melankolisk tango, latinska rytmer, rivig discopop, disneymusikal, opera, visa och även rockigare inslag. Förutom de egna hitsen blev det cover på en hel del internationella storstjärnor, bland dem medleys på Jackson-Houston-Summer, och inte minst Ricky Martin, som Sillanpää själv inte utan anledning ansetts påminna om.
Därtill bjöds det på flera gästspel på den 72 meter långa scenen vars storlek påståtts ha slagit Finlandsrekord: Marita Taavitsainen som blev tangodrottning samma år som Jari blev kung, Laura Voutilainen, och operasångaren Waltteri Torikka som liksom Jari Sillanpää vunnit tv-underhållningen Tähdet, tähdet och även han hade födelsedag den 16 augusti (liksom också Madonna som inbjudits att gästa showen, men avböjde med en artig hälsning via SMS). Gästade gjorde även systern Sari med vilken Jari gjorde en av kvällens tre låtar på svenska: Plocka vill jag skogsviol i trolskt effektfullt arrangemang. De två övriga var Topelius Lasse, Lasse liten som Jari gjorde sin scendebut med på dagis, och The Real Groups innerliga Ett liv med dig.
Inte minst visuellt bjöds det rundligt på en energisk och färgsprakande show rik på överraskningar i regi av vännen Marco Bjurström. På scenen försiggick koreograferad pardans under flera nummer, och elever från stadens dansskolor fyllde stundtals scenen. Något billigt kalas var det inte heller pyrotekniskt; det sparades inte på krut och eldkanoner. Den sista urladdningen mot slutet var magnifik och måste ha kostat multum. Visuellt kom det som hände på scenen och storskärmarna inte riktigt fram i det klara dagsljuset i början av kvällen. Effekten och stämningen blev en helt annan efter pausen då mörkret sänkt sig över arenan.
I publiken var den övervägande majoriteten kvinnor, de flesta i mogen åldern, och det både sjöngs med och kommenterades uppskattande i bänkraderna mellan låtarna. Till kvällens finaste gester hörde att Jari Sillanpää inte glömde bort dessa fans som burit honom genom karriären, eller som han själv uttryckte det: de kvinnliga fansen som "älskat mig stark". Mot slutet hyllades dessa trogna beundrarinnor med en filmsekvens bestående av en kavalkad med intervjuklipp där de uttalade sig om sin idol.
Till det ymniga intrycket bidrog att man upprepade gånger lurades tro att det var slut, men så fortsatte det med ännu en låt. Visst var det ett praktfullt kalas, en fröjd för både öga och öra och endorfiner. 30 000 tanter i publiken kan inte ha fel!